- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
238

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - V. Hur de seglade till gutarnas Vi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

funnos hus som voro helt och hållet byggda av sten; andra
funnos som endast voro till för att dricka öl i; och
stadens rikedom var sådan att muntra skökor gingo omkring
med ringar av klart guld i öronen och spottade åt envar
som inte kom med myntat silver i näven. Men en
märklighet fanns i denna stad som de förundrade sig över mest
av allt och som de inte ville tro på förrän de länge
beskådat den. Det var en man från saxarnas land som
dagen i ända sysslade med att skrapa skägget av hakorna på
rika män i staden. För detta fick han alltid ett
kopparmynt av dem han skrapat, även när han vållat dem
blödande sår. Orms män funno detta näringsfång vara
sällsammare än något de sett eller hört omtalas, och inte
mycket att stå efter.

Olof Sommarfågels lynne hade nu lättats, och han
och Orm gingo för att söka sig en kunnig styrman.
Få män blevo kvar ombord, ty alla ville räta på benen
och läska sig. Men Toke stannade ombord för att vakta
skeppet.

— Gutarnas öl är så gott, sade han, att jag en gång i
mina unga år drack väl mycket i denna hamn, Därav
kom en oro över mig och en man blev dräpt, och det var
med nöd jag simmande kom undan med livet. Gutarna ha
gott minne i allt, och det vore illa att bli igenkänd för
en sådan sak när vi ha viktigare ting att tänka på;
därför stannar jag ombord. Och nu må ni taga er väl tillvara,
alla som gå i land, ty de ha kort tålamod med främlingar
som vålla förtret.

Orm och Olof kommo ombord med den styrman de
hittat. Det var en liten satt och gråsprängd man som hette
Spof. Han hade varit i österled många gånger och kände
alla farleder, och han ville syna allt på skeppet innan han
bestämde sig. Han sade inte mycket men nickade åt det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free