Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VI. Hur de rodde till Dnjepr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett par av de stora hundarna, som nu kunde varit till god
nytta.
En kväll kom Svarthöfde andfådd tillbaka till lägret
och ropade efter män och rep. Det fanns nu kött åt alla,
sade han, och varje man i lägret kom genast på fötter. De
hade drivit ned fem stora djur i ett kärr och dödat dem
där, och det behövdes många män för att draga upp dem.
Alla skyndade glada till hjälp, och snart låg det sköna
bytet på det torra. Djuren sågo mest ut som stora
skäggiga oxar, och sådana oxar hade Orm aldrig sett. Men ett
par av Tokes män sade att detta var vildoxar, sådana som
ännu funnos vid sjön Åsnen i Värend och höllos
heliga där.
— I morgon taga vi fridag och hålla gille, sade Orm.
Det blev ett gille som alla trivdes med; och vildoxarna,
som blevo prisade såsom makalösa i sin must och godhet,
fingo sällskap med vad som fanns kvar av ölet från
åmynningen.
— Det gör ingenting, sade Orm, ty det hade redan
börjat surna.
— När vi komma till polotjanernas stad finns mjöd att
få där, sade Spof. Men låt ingen locka dig att röra
dragölet.
När de hämtat sig från detta mål och fortsatte färden,
hade de sådan tur att de en hel dag kunde bruka seglet.
De kommo nu till trakter där spår av människor började
synas.
— Här börja polotjanerna, sade Spof. Men vi få inte
se några förrän vi nå deras stad. De som bo här i
vildmarken komma ej till floden när skepp varslats, ty de äro
rädda att bli tagna till roddare och sålda i främmande
land.
Spof berättade också att dessa polotjaner inte hade and-
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
