- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
248

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VI. Hur de rodde till Dnjepr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

släpades längs ett jämnat spår upp kring forsen och åter
sattes ut. När allt godset forslats samma väg och åter
stuvats in, frågade männen med tillförsikt om det inte nu
vore tid för det goda dragölet. Men Spof sade att endast
nybörjare kunde tänka så.

— Detta är inte ett dragställe, sade han; detta är ett
lyft. Det är endast vid dragställen som ölet vankas.

Flera gånger kommo de till liknande ställen, och till
andra som voro svårare. Men Spof sade alltjämt detsamma,
och de började undra hur ett dragställe månde se ut.

Varje kväll, sedan de landat för natten, fiskade de i
floden och fingo alltid riklig fångst. Därför ledo de ingen
nöd, fast den mesta födan ombord nu var uppäten. Men
de sutto likväl dystra vid eldarna, där fisken stektes, och
kände längtan efter färskt kött och voro överens om att
mycken fisk gör människan tungsint. De började nu
också bli mätta på det tunga roendet, men Spof tröstade dem
med att de snart skulle få se på annat.

— Ty det tunga roendet har ännu inte börjat, sade
han.

Sones söner trivdes sämst med fiskätandet och gingo
varje kväll på jakt. De hade spjut och bågar med sig och
voro flinka att spåra upp djurstigar och vattningsställen.
Men fast de voro ihärdiga och alltid kommo sent tillbaka
till lägret, dröjde det innan de fingo något. Till sist
lyckades de med en älg, som de drivit in i en klyfta. Den
gången återvände de inte till lägret förrän i gryningen.
De hade gjort upp eld i skogen och ätit sig mätta; och det
kött de buro med sig till lägret voro de snåla att dela med
sig av.

Efter detta blev det bättre fart på jagandet. Ulf Glade
och Svarthöfde slöto sig till Sones söner, och andra med
dem; och Orm förargade sig över att han inte tagit med

248

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free