Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VI. Hur de rodde till Dnjepr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var färdigt, spändes tvenne oxar för kärran och de övriga
för skeppet.
— Om vi haft sex oxar till, sade Spof, hade allt varit
väl; nu få vi hjälpa till med dragandet. Men vi må vara
tacksamma för vad vi fått, ty utan oxars hjälp är detta
värre än allt annat som män få pröva.
När draget började, gingo några män främst och lyfte
undan fallna träd och jämnade spåret. Därpå kom kärran.
Dess oxar leddes med varsamhet; och när det började ryka
ur hjulen, smordes axlarna med fläsk och tjära. Därpå
kom skeppet, med många män vid repen bredvid oxarna.
När spåret gick nedåt, eller över gräsmark och mossa,
orkade oxarna själva med sitt lass; men när det gick uppåt,
fingo männen draga vad de kunde, och på svåra ställen
måste rullar läggas under medarna. Oxförarna talade hela
tiden med sina djur, och stundom sjöngo de för dem, så att
de drogo villigt; men när Orms män talade med dem,
såsom de voro vana att tala med oxar hemma, gjorde detta
ingen nytta, emedan dessa oxar inte förstodo vad de sade.
Häröver förundrade sig männen mycket; detta visade, sade
de, att oxar voro långt klokare djur än vad de hittills
trott; ty här var det ju med dem liksom med människor,
som heller inte förstodo främlingars tal.
Männen blevo trötta av hettan och slitet och av det
myckna springandet med rullarna; men de höllo
oförtrutet på, ty det var en stor tröst för dem att se kärran med
dragölet framför sig, och de gjorde vad de kunde för att
hålla följe med den. Så snart de lägrat sig på kvällen,
ropade alla efter dragölet; men Spof sade att denna första
dag hade varit lätt, och att Fastes mjöd ännu kunde vara
gott nog. De drucko morrande och somnade snart, och
nästa dag blev svårare. Fram på eftermiddagen började
många av dem mattas; men Orm och Toke uppmuntrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
