Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VI. Hur de rodde till Dnjepr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem och togo stundom själva i så att det märktes; och när
de nått kvällen denna andra dag, sade Spof äntligen att
stunden för dragöl nu hade kommit. En tunna slogs upp»
och rättvist mål mättes ut åt alla; och fast alla smakat
denna sorts öl när de lågo i gutarnas Vi, voro de ense om
att de ej fullt förstått dess godhet förrän nu och att detta
var god lön för vedermödorna. Orm befallde att även
oxförarna skulle ha sitt mått; de drucko med glädje och
blevo genast rusiga och sjöngo mycket, ty de voro endast
vana vid tunt mjöd.
På tredje dagen nådde de snart fram till en sjö; den
låg lång och smal mellan åsryggar, och här fingo de sin
möda lättad. Kärran och oxarna fingo gå landvägen, men
skeppet sköts ut i vattnet, med medarna kvarsittande, och
för mild vind seglade de längs sjön och lägrade sig vid dess
andra ända. Ej långt från lägerplatsen låg en by, uppe
över sluttningen mot sjön, med yppiga betesmarker
nedanför; här sågo de fet boskap drivas in från betet, fast det
ännu var en god stund kvar till kvällen. Byn såg ut att
vara stor; och den var skyddad av en förskansning som
såg märklig ut, ty bitvis var det en hög vall av sten och
jord, men däremellan syntes på flera ställen ett pålverk
av grova stockar, som såg ut att vara lätt att komma över.
Männen voro vid gott lynne, ty detta var den bästa
dag de haft på länge, och vid åsynen av boskapen fingo
de åter en längtan efter färskt kött. Varken Orm eller
Olof ville lämna silver till köp, ty de funno detta
onödigt efter alla utgifter de haft; men många av männen,
som inte kunde styra sig, beslöto att likväl hämta vad de
önskade i byn. Fastes skrivare sade att de som bodde i
dessa trakter voro vilda människor av dregovitjernas stam,
som ännu inte voro skattlagda; med dem, sade han, kunde
man göra som man ville. Spof sade att förra gången han
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
