Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VII. Om det som hände vid forsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjunde kapitlet
OM DET SOM HÄNDE VID FORSARNA
Den kvällen landade de för natten nära invid en by
där det fanns både får och mjöd att köpa. Sedan de ätit,
satt Orm i rådslag med Olof och Toke om de nyheter de
fått höra, och om hur allt skulle bäst bedrivas nu när de
började nalkas sin resas mål. De gingo ut på det tomma
skeppet, för att kunna tala ostört utan lyssnare; där sutto
de samman i kvällsstillheten, medan sländor lekte över
vattenytan och floden sakta kluckade runt skeppet.
Orm tyckte att hans bekymmer voro många.
— Nu ha vi det så ställt, sade han, att kloka planer
måste läggas om vi skola få detta till ett lyckligt slut.
Ingen vet någonting om skatten utom ni och jag, och
dessutom de båda pojkarna som förstå att hålla tyst; men
eljest ingen. Allt vad männen fått veta är att vi fara till
Kiev för att hämta ett arv, och inte ens till Spof har jag
sagt mera än så. Men nu måste vi snart säga dem alla att
det är till forsarna vi ämna oss och att arvet ligger gömt
där. Men om vi säga dem detta, så får också hela Kiev
veta det en kort stund efter det vi kommit dit; ty män
som dricka i en god hamn hålla inte tyst med en sådan
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
