Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VII. Om det som hände vid forsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fastes skrivare var försvunnen, men när de nu satte
kärran i gång, funno de honom sovande under den. Han
väcktes med spjutskaft och blev mycket utskrattad. Han
sade att han ingenting hade med denna strid att göra,
enär han var ämbetsman vid skatteverket, och inte velat
vara i vägen för någon; dessutom hade han varit trött
efter vandringen. Männen erkände att det vittnade gott för
honom att han somnat under striden.
Nu mötte de snart Toke och hans män, och glädjen var
stor på båda sidor. Toke hade inte haft mycket besvär
med fienden; när han kom emot dem med härrop och
pilar, hade de ridit bort nästan genast, Vid det laget hade
kanske också deras pilar tagit slut, trodde männen.
De voro nu framme vid skeppet, och Orm såg sig om.
— Var har du pojkarna? frågade han Toke.
— Pojkarna? sade Toke. Dem hade du ju med dig.
— Jag skickade dem längs stranden för att kalla dig
till hjälp, sade Orm med ändrad röst.
— Var ha de blivit av? sade Toke bekymrad. Jag
hörde häststamp och härrop och såg patzinaker komma
ridande hitåt och vända om; då lade jag i land för att
komma till hjälp. Men pojkarna har jag inte sett.
Men en av Tokes män sade, att strax innan skeppet nått
land hade han sett tre patzinaker till fots komma fram
bland klipporna vid stranden och släpa på något; det
kunde ha varit döda män eller fångar. De hade gått bort mot
sina hästar; och sedan, sade han, hade han inte tänkt mera
på detta, emedan skeppet nått land och striden börjat.
Orm stod mållös. Han tog av sig sin hjälm och lät den
falla till marken. Han satte sig på en sten vid stranden,
med ansiktet mot floden. Där satt han orörlig, och ingen
vågade störa honom.
Männen stodo mumlande samman och sågo på honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
