Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VII. Om det som hände vid forsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pojkarna voro stolta över att bli tilltrodda ett sådant
ärende och gåvo sig genast åstad. Snart kommo nu
patzinakerna åter, och vid detta anfall fick Olof Sommarfågel
en pil i bröstet. Den skar in genom brynjeringarna och
satt fast.
— Den tog hårt, sade han till Orm. Nu duger jag intet
mera till.
Han vacklade men höll sig på fötter och gick till
kärran och lade sig på den, med huvudet mot en silversäck.
Där lågo andra sårade redan.
Nästa gång patzinakerna kommo, sköto Orms män sina
sista pilar. Men samtidigt hördes ett belåtet sorl bland
männen.
— Nu är det färdigt, ropade de. Där föll Finn
Sonesson. Pilen står genom halsen, och han är död redan.
Kolbjörn, hans broder, föll nyss. Detta var den fjärde. Nu
blir det inte mera.
Och det var sant som de sade; ty härrop hördes nu
borta åt skeppet till, som visade att Toke kommit i land.
Detta syntes patzinakerna trivas illa med; ty medan Orms
män ivrigt voro i färd med att leta reda på bortskjutna
pilar som ännu kunde brukas, hördes ett dån av hovar
som dog bort i fjärran.
Orm befallde att de sårade fiender som lågo kvar inte
finge dödas.
— Låt dem vara i fred där de ligga, sade han. Deras
fränder komma nog tillbaka och hämta dem.
Sina egna sårade, som inte själva kunde gå, hade de på
kärran. Sju lågo döda, och dem togo männen upp och
buro med sig, för att ge dem hederlig begravning så fort
det bleve tid till sådant. Nu var det brått att komma till
skeppet innan patzinakerna återvände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
