- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
277

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VIII. Hur Orm löste Svarthöfde och mötte en gammal vän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hövdingarna. De kommo till tre tält som voro större än de
andra, och i det mellersta gingo de in.

Tre gamla män i skinnpälsar och med rakade huvuden
sutto på fårskinn på marken, med benen i kors under sig,
och åto välling ur en stor lerskål. Den hjulbente blev
stående vid ingången och tecknade åt Orm och skrivaren att
hålla sig tysta. De tre gamla åto med värdighet, blåste på
skedarna och smackade belåtet. När skålen var tom,
slickade de sina skedar och stoppade dem på sig, och först
därefter låtsades de bli varse dem som kommit in.

En av dem nickade åt den hjulbente. Han bugade sig
och började tala, och hövdingarna sutto rapande med
liknöjd min.

Den som satt i mitten var mindre än de båda andra och
hade stora öron. Han lade huvudet på sned och tittade
noga på Orm. Den hjulbente hade nu pratat färdigt, och
det blev tyst. Den lille kraxade några ord, och den
hjulbente bugade sig med vördnad och tog skrivaren med sig
och gick ut.

Därpå sade den lille hövdingen långsamt:

— Du är välkommen, Orm Tostesson! Det kan vara
bäst att vi ej låtsas om att vi känna varandra. Och det är
sant att det är länge sedan vi möttes. Lever ännu Ylva,
kung Haralds dotter, som lekt vid mina knän?

Orm drog en djup suck. Han kände igen honom så
snart han börjat tala. Det var Felimid, den ene av kung
Haralds gycklare.

— Hon lever och minns dig gott, sade Orm, och det
är hennes son som nu är fången här. Detta är i sanning
ett möte att häpna vid, och må det vara gott för oss båda.
Är du hövding bland patzinakerna?

Felimid nickade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free