- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
286

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VIII. Hur Orm löste Svarthöfde och mötte en gammal vän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att ha svårt att bli sittande; de båda hövdingarna vid
Felimids sida nickade saligt och föllo i sömn; patzinakerna
stampade och slogo händerna samman, skrattade och
gräto; och danserskorna foro omkring som om de
förvandlats till yrande fjun av blåsten från Felimids pipa.

Han tog pipan från munnen och vippade nöjd med
sina stora öron.

— Detta gick skapligt, sade han.

— Det är min tro, sade Orm, att ingen sådan mästare
finns som du, och det är inte märkligt att dessa män
tillbådo dig när du först kom till dem. Men ingen skall
kunna förstå hur du kan få sådan ton ur den pipan.

— Det är den godhet som finns i pipans trä, när
pipan är rätt gjord, sade Felimid; och den godheten kommer
fram när pipan blåses av en som har samma sorts godhet i
sin själ, och därtill tålamod att leta ut vad pipan
gömmer. Men i den själen skall det inte finnas trä.

Fastes skrivare kom fram och föll på knä framför
Felimid och bad att få låna pipan. Det rann tårar utför hans
kinder.

— Vad vill du med den? sade Felimid. Kan du blåsa
pipa?

— Nej, sade skrivaren. Jag är ämbetsman i
skatteverket. Men jag skall lära mig. Jag vill bli kvar hos dig och
blåsa pipa.

Felimid räckte honom pipan. Han satte den till
munnen och började blåsa. Stundom fick han fram ett pip,
men eljest ingenting, och patzinakerna vredo sig av skratt
vid hans fåfänga möda. Men han fortsatte, blek och med
stirrande ögon, och Felimid såg allvarligt på honom.

— Ser du något? frågade Felimid.

Skrivaren lämnade pipan tillbaka och skakades av en
snyftning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free