Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VIII. Hur Orm löste Svarthöfde och mötte en gammal vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag ser det du blåste, sade han.
Felimid nickade.
— Du kan få stanna, sade han. Jag skall lära dig. Du
kan bli god nog att blåsa inför kejsaren, när jag fått dessa
flickor färdiga. Pipan må du behålla.
Därmed slöts denna kväll; och nästa morgon redo
Felimid och hans gäster till skeppet, med stort följe av
patzinaker. Men innan de bröto upp gav Felimid
avskedsskänker. Orm och Svarthöfde och Ulf fingo var sin kniv
med guldsirater på handtaget och konstrik silverslida; och
åt Ylva gav han dem en packe seriskt silke. De tackade
honom för detta och funno det vara illa att de ingenting
skönt hade att ge honom tillbaka som vänskapstecken.
— Det är få ting jag bryr mig om, sade Felimid, och
silver och guld höra ej till dem. Därför är skadan inte
stor, ty er vänskap har jag ändå. Likväl funnes det väl
alltid något som jag kunde önska i gengäld, om tillfälle
skulle komma. Har du, Orm, ännu kvar dina stora
hundar?
Orm sade att de alltjämt trivdes väl hos honom, och
att det funnits fjorton stycken när han rest hemifrån.
— Snart är nu du, Svarthöfde, en vuxen härman, sade
Felimid; och det blir nog så att du kommer att ge dig ut
på långfärd, när du börjat så tidigt. Kanske du då far till
Kiev, och kanske till Miklagård. Och om så skulle bli, då
skall du taga med dig två eller tre av de stora hundarna
till mig. De vore i sanning en vänskapsskänk, och den
bästa av alla; ty de stamma från Erin, de som jag.
Svarthöfde sade att så skulle det bli, om han komme
dessa vägar; och därmed bröto de upp från lägret. Fastes
skrivare nickade åt dem mär de redo förbi honom, men
han hade nu viktigare ting att syssla med; han satt
samman med de kazariska slavarna och övade sig flitigt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
