Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VIII. Hur Orm löste Svarthöfde och mötte en gammal vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Männen togo villigt i vid årorna fast de nu hade lång
rodd motströms framför sig. Sones sju söner voro
muntrast av alla ehuru de hade tvenne bröder ombord som
skulle begravas samman med de andra döda vid första
lägerställe. Toke tyckte att denna resa i sanning varit
sällsam så långt som hit; ty lång väg hade de farit och
vunnit mycket, och likväl hade han ännu ej haft Rödnäbba
ute. Men han trodde att hon kanske skulle få mera att
göra på hemfärden, med så mycket guld att vakta. Ulf
och Svarthöfde sutto i stor belåtenhet och berättade för
männen om allt de varit med om hos patzinakerna. Orm
själv var den ende ombord som satt i tankar.
— Har nu ånger kommit över dig för att du släppte
fångarna utan lösen? frågade Toke.
— Så är det inte, sade Orm. Men min lycka har varit
alltför god. Därför kommer en ängslan över mig, och
det vore väl att veta hur de ha det därhemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
