Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - IX. Om hemkomsten och hur Olof Sommarfågel lovade att bli kristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var smålänningar. Boskapen togo de också, men
hundarna jagade dem och kommo tillbaka med fjorton kor.
Åsa tycker att det kunde varit värre, och det tycker jag
också nu sedan du kommit hem.
— Det är illa nog som det är, sade Orm. Rapp död,
och Ludmilla borta, och prästen slagen fördärvad.
— Och halskedjan, sade Ylva.
— Sörj inte den, sade Orm. Smycken skall du få vad
du behöver. Det är väl att jag har män till reds, ty detta
skall inte bli ohämnat.
— Det är som du säger, Orm, sade Olof Sommarfågel.
Detta skall inte bli ohämnat. Vet någon var rövarna
kommo ifrån?
— Ingen vet något, sade Ylva. Harald blev sårad strax
i början och kröp bort till badstugan och blev liggande
där. Men kanske fader Willibald kan säga något, om han
kommer sig. Kyrkan var det enda de satte eld på, och det
är märkligt; det var borta vid den han blev slagen. De
plundrade vad de kunde, och det hördes att de voro
smålänningar; det var en stor flock. De togo med sig sina
döda; fem fälldes av Rapp och hans män, medan de
stredo vid porten. Det är allt jag kunnat få veta.
Orms män hade nu hunnit fram, och Ylvas sinne blev
lättare när hon återsåg Svarthöfde. Det första Orm gjorde
var att skicka åstad män med hästar till rika grannar för
att skaffa föda; ty i visthuset fanns inte mycket kvar,
och i brygghuset alls ingenting, sedan rövarna varit där.
Sedan såg han till de sårade. Harald hade fått ett spjut
rakt i bröstet och var huggen i axeln; men han var vid
gott mod och skulle snart bli rask igen, sade han; och vad
han mest längtade efter var att få höra Ulf Glade eller
Svarthöfde berätta om vad de varit med om.
Åsa satt hos prästen och pysslade med honom det bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
