Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - IX. Om hemkomsten och hur Olof Sommarfågel lovade att bli kristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon kunde. Han hade huvudet i bindor och var ännu
halvt i dvala. När han fick se Orm, lyste det till i hans
ögon, och med svag röst sade han: Välkommen hem! Men
därpå domnade han av, och Åsa sade att han mest låg och
mumlade för sig själv, utan att hon kunde förstå vad han
sade.
Hon var glad att se Orm igen och började genast
förebrå honom för att han inte kommit hem i tid. Men när
hon fick veta att han hade Ares skatt med sig, blev hon
mildare och tyckte att detta överfall inte var mycket att
komma med, mot vad hon varit med om i sina unga
dagar. Att Ludmilla rövats bort, sade hon, var endast vad
hon alltid spått från början, alltsedan flickan fått ett så
olyckligt namn. Fader Willibald skulle komma sig, fast
han varit nära döden; ty ibland förstod han nu vad hon
sade, och det var ett gott tecken. Det som mest gick
henne till sinnes var det tömda visthuset och all boskap som
mistats.
Toke och Spof och Svarthöfde togo män med sig och
gingo på rövarnas spår för att se åt vad håll det ledde;
det skulle inte vara svårt att följa, sade Sones söner, enär
intet regn kommit efter överfallet. Medan de voro borta,
utfrågade Orm noga de överlevande av Rapps män, för
att få veta mera om rövarna. Men dessa kunde inte säga
stort mer än han redan fått veta av Ylva.
Dagen före överfallet, sade männen, hade det varit den
högtid som prästen kallade Alla Helgons dag; han hade
predikat för dem alla, och på kvällen hade det druckits
för helgonen. Sedan hade alla sovit gott hela natten intill
grå gryningen, när rövarna kommit över dem; ingen hade
vetat något förrän hundarna börjat skälla och i detsamma
rövarna kommit mot porten med stockar och fått den
bräckt. Rapp och Harald hade först kommit ut, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
