Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - X. Hur de gjorde upp med den galne magistern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hundarna ligga döda med spjut genom kroppen och med var
sin man under sig; de andra hördes rasa borta åt sjön till.
Orm mötte Olof Sommarfågel; han var blodig och hans
sköld hårt huggen.
— Ludmilla är räddad, ropade Orm. Jag har henne i
förvar.
— Tack, Kristus! ropade Olof. Men var är den svarte?
Han är min!
Tokes män hade fått de flesta emot sig, ty mot dem
hade många skyndat när härrop hörts från det hållet.
Mot dessa kommo nu både Orms och Olofs flockar från
ryggsidan, och här blev det den hårdaste striden, och med
stort manfall, ty rövarna stredo som rasande män. Orm
sprang runt en husknut efter en som vänt sig till flykt;
en brynjeklädd man med svärd och en skallig man med
yxa kommo ut ur en dörr och foro på honom. Orm högg
den brynjeklädde så att han rullade på marken, och
hoppade undan för den andres yxa; därvid snavade han vid
en dynghög och föll baklänges och såg den skallige lyfta
yxan på nytt. Vid det han föll, sade han efteråt, kom han
att tänka på striden vid Maeldun för länge sedan, och
sköldar som täckt honom där, och kände ingen glädje
över att hans nästa nattläger skulle vara i Himmelriket.
Men den skallige spärrade upp ögon och mun och släppte
yxan och sjönk ned på händer och knän och låg där och
glodde; och när Orm kom på fötter igen hörde han sitt
namn ropas från ett hus rakt fram, där Sones söner sutto
grensle över ryggningen och viftade med sina bågar för
att de hjälpt honom i tid.
Orm kände sig trött efter detta och stod och såg sig
om. Det rådde nu stor förvirring överallt. Kvinnor
skreko, män jagade varandra i husen, kor och svin rände
omkring, och de flesta av rövarna som ännu levde voro stadda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
