Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg, som knastrande aflägsnade sig. När hvarje
ljud försvunnit, tryckte hon sitt hufvud ner mot
sjalen och brast i gråt. Så låg hou ett par sekun-
der, skakande af ansträngning att beherska sig;
med ens lyfte hon hufvudet upp, stirrande med ett
förskrämdt uttryck i de fuktiga ögonen. Hon tyckte
sig höra stegen komma närmare igen–— i
ett nu hade hon rest sig upp och försvann sprin-
gande ned emot stranden.
Max hade vändt om. Han kande icke uthärda
den tanken att ha sårat henne; han måste göra
det godt igen. Han måste förklara för henne, att
det icke var af ond vilja, att hon icke fick räkna
så noga med honom, att han var olycklig och att
han måste undvika henne. En strof af Heine ringde
honom i öronen
i Weil ich dicli liebe muss ick fliehend
Dein Antlitz meiden — ziirne niclit!
Wie passt dein Antlitz, schön und bliihend
Zu raeinem traurigen Gesicht.»
När han kom fram, var hon borta. Endast sja-
len fans kvar med ett aftryck af hennes kropp på
den plats, der hon legat.
»Ellen!» ropade han. »Ellen!» — Intet svar.
Men då han gick fram till branten, såg han henne
stå dernere vid stranden, midt i solskenet, framåt-
lutad öfver vattnet, som hon öste upp med båda
händerna och fimle till sitt ansigte.
» Ellen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
