Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Julia!»
Nu kom liou springaude uppför.
»Ab så skönt!» ropade kon. Ock kon gaf sig
till att förklara, hur vattenspegeln dernere lockat
lienne, kylig och blank som den var, hur hon känt
det alldeles som en yttre törst bara att få doppa
sitt hufvud ner, och hur hon till sist inte kunnat
stå emot — medan hon berättade torkade kon hår
och händer med näsduken ock ögonen strålade af
munterket. —
De gingo liemåt; ock samtalet gled makligt fram
öfver livardagskändelser ocli bagateller, öfver allt
annat än just det, som låg dem båda närmast 0111
hjertat. —
Aftonen innan Max skulle resa, medan kau stod
ock lade sina kläder in i kofferten, knackade det
på dörren, ock majoren trädde in.
Den gamle var synbart förlägen, gick omkring
ock lät några likgiltiga ord falla.
»Ja — ja — 1111 reser du ock — —» med ens
kom kan bort och lade sin hand på den unges
skuldra, medan han deltagande såg honom in
i ögonen. »Ar det något, som jag kau hjelpa
dig med, min påk?» sade han trohjertadt ocli
varmt.
»Nej, farbror! Käre, käre farbror!» —- Max
sträckte ut sina armar ocli lade sitt hufvud intill
majorens axel. Och med detsamma trängde sig
bekännelsen fram ändå i en hastig, upprörd, feber-
skälfvande ström af ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
