Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidens demokratiska anda hade burit honom
uppe. Han timrade noveller af de gängse flosk-
lerna, programberättelser utan lif och konst. Hans
begåfning var af underklasshält, och han trodde sig
derför skapad att skildra underklassens lif. Han
beundrade mästaren derför, att denne en gång dragit
i härnad mot det sköna skenet; Falköga föraktade
också det sköna skenet; han hade tillegnat sig alla
mästarens fel, men hade intet af hans snille.
»Nå — hvad säger kandidaten!» — Falköga
kastade sig strax in på ämnet — »Herrlig dag,
inte? Så ska’ dom ha, de reaktionäre bödlarne!
Var kandidaten dernere? Jag tyckte jag såg inte?»
»Nej, jag var inte der», sade Max.
»Det var faen!» utbröt den lille demokraten
förvånad. »Herrligt! När det enda ordet utslun-
gades från rådhustrappan — ’Frikänd!’ — — det
var som en gnista i en krutdurk! Tusentals fri-
sinnade menniskor stodo der — och det bröt ut
ett hurra — — ja, jag tror nog det ’gick till kun-
gen fram’ som det står i slagdängan. Men jag
ville ha sett honom, ifall han stått deruppe i fyr-
kanten, när tåget med triumfatorn i spetsen kom
förbi! Måntro det inte knakade i den gamla murkna
tronen deruppe!»
Falköga var eld och lågor. Han märkte icke, att
den andre gick der så tyst och oberörd af utbrotten.
»Vi följde honom, några stycken radikala ung-
domar — och det var faen så svårt, må kandidaten
tro, att komma undan. Folket trängde sig fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
