Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boråsiad - Fjerde Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjerde Sangen.
i Vestergölhlands famn, vid Venerns klara strand,
Den höga Kinnekull ger prydnad åt vart land.
Ur mörka dalars djup doss topp sig gradvis höjer,
Här jemnar sig ett fält, der bergets brant sig röjer.
Men från dess sista höjd förloras ögats syn
På vidt aflägsna fält, på vattnens blanka bryn.
Naturen segrar här mot alla konstens lagar,
Uti sin enfald prydd hon rörer och behagar.
Hon här sin hela prakt i blandad utsigt ger;
Man hennes djerfva drag i klippans brytning ser.
Här leker vårens hand och sina blomster breder:
Från källans friska sköt en bäck sitt ursprung leder.
Som lindar fältet in och flyr med sakta sus,
Än mörk i löfvens skygd, än blank mot himlens ljus
Förvillad i sitt lopp den klara böljan rinner,
Och, störtad från sin höjd, i Venern sist försvinner.
Ett lugn, som aldrig gny af vapenskiften stört,
Till denna sälla ort har frid och oskuld fört. ~
Ett slipadt, grufligt jern har ej med härjning hotat
De stolta ekars prakt, som sig vid klippan rotat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
