Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boråsiad - Fjerde Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och aldrig villdjurs ras har skingrat och förtärt
De trygga hjordars mängd, som knappt ha frukta lärt.
Till denna glada höjd sig Tordöns Gud begifver.
Af himlens krafter följd: Olympen öde blifver.
Vår låga jord besöks af alla Gudars makt,
Och berget hvälfves in i ljusa skyars prakt.
Sin syn han här en stund med stridens ,bild förnöjer.
Tills han i dessa ord sin gudavilja röjer:
Jag ser ett häftigt slag, men utan blod och stål.
För efterveridens skratt ett evigt föremål....
En dödligs loford plär vid ytans glans sig binda:
De smärsta menskovärf, och de som mest förblinda,
Åt Gudars skarpa syn ge lika skådespel,
Der samma svaghet röjs och just de samma fel.
Res vall kring denna stad, vänd till pallats hvar koja.
Då blir ju ett Borås forvandladt i ett Troja.
En lika tapperhet är lika lager värd;
Achilles saknas ej, men blott Achillis svärd.
Dock deras raseri jag finner skäl att styra,
Ett regn, en pust är nog att tygla deras yra.
Jag vill ej blanda in min blixt, min thordöns knall
Uti de skyars natt, som dem förskräcka skall.
Det blifve deras straff, att all sin svaghet veta;
Men myrors tvist och krig kan ej min vrede reta.
Så talte Himlens Drott; straxt sunnans ilskne Gud
På våta vingar lyfts, att föra ut hans bud:
Af regn och stormar följd han sig till örlog rustar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
