Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boråsiad - Fjerde Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En skur af hvirfveln förd med blindhet honom slår,
Bortröfvar hans peruk och rifver ut hans hår.
Alt följa segerns spår tre gånger hjelten hastar,
Tre ganger stormens våld tillbaka honom kastar.
Ack himmel! ropte han, jag all din hårdhet ser. . .
Dock jag har frälst Borås, jag hör ej önska mer.
Nu skyndar Håffman kring bland sina brutna leder,
Som stormen skingrat åt och vapnen kastat neder.
Förskräckelse och llykt han öfver hären här.
Der finnes ingen eld och ingen ordning mer.
Förtvillad han ännu mot ödets domslut stretar:
Olycklig den Irans arm emot sin panna retar!
Än hland sitt skrämda folk, än midt i Edboms tropp
Han muntrar utan hjelp och strider utan hopp.
Han ensam är ett berg, som alla stormar bryter.
Men snart den ljumma flod kring alla lemmar flyter,
Af en utmattad arm han fåfängt hjelp begär,
Hans påk ej vapen mer, men blott en börda är.
Boråsarns dristighet fördubblas vid hans fara,
Hans trötta raseri kan honom knappt försvara.
Då af en flyktig svärm, som vördar än hans namn,
Förtvillad, från sig sjelf, han slits ur dödens famn.
Som när en högväxt alm sig öfver djupet kröker,
Der flodens stängda kraft sig större utlopp söker;
I stranden ristas ut åt nya böljor rum:
Sist skakad af dess svall, bestänkt af vågens skum,
Den trötta almens rot ur brustna jorden rifves.
Och stammen hit och dit af snälla forssar drifves.
Den djerfve Hålfman flyr ... hvem vågar bida mer?
Borås kring sina fält en skingrad fiend’ ser:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
