Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boråsiad - Fjerde Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bi
Men luftens mörka qvalm och regnels strida bölja
Har skingrat Edboms hiir ocli hindrar att förfölja
En vink af Jofur gafs, straxt stormen lystad var.
De lätta vaders tropp, som hvirfveln skingrat har.
Anyo (laddrar kring och sig mot höjden svingar:
De klyfva luftens tyngd med blåst och spända vingar
De störta sig i skyn; och molnen om hvarann
Förmängas, ljusna opp, och ta ny bildning an.
De svarta dimmors berg ifrån hvarandra rifves,
Zephiren jagar ett, och ett af östan drifves.
Allt mörker, alla moln från horizonten flytt,
Och himlens dunkla färg är nu i glans förbytt;
Straxt ljungar solen fram; uppå det höga vida,
På böljan, öfverallt får han sin klarhet sprida.
Uti ett cldlikt haf dess glob sig sänker ner,
Och på en bister dag den skönsta afton ger.
Ikring de våta fält Boråser trötte fika.
De finna stormens slut och fredens lugn tillika;
De spridas hit och dit. En kämpe får här fatt
Med glädje sin peruk, en ann’ sin våta hatt.
Nu kan en vän sin vän, en bror sin broder finna,
Här delas handslag ut och glädjetårar rinna.
Du rena vänskapseld! du lifvar alla bröst,
Ett sorl kring fältet går af glada munnars röst.
En bullrar om den frejd, som han i striden vunnit.
En ann’ åt faran ter, som hotat och försvunnit.
Borgmästarn stolt och glad man midt i hopen ser,
Bland alla tapprast sjelf, han alla loford ger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
