Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unge herr esse.
127
»Frid vara detta hus!» hälsade Lugn, när han tryckte
mor Lenas bruna, knotiga hand.
»Hvad!» — sade Gertrud och höll Magda ifrån sig
liksom för att se, om hon såg rätt. »Du ser ut, som
om solen hade lyst på dig, kära Magda!»
Magda log.
»Mormor och Elin hafva hjälpts åt att rikta
solglaset på mig», svarade hon undvikande. »Hur mår
farmor Katrina?»
»Jag tror väl hon mår bra, men hon rymmer så
ofta ifrån mig ner till Elin, och där är hon nu. De
båda hänga ihop som ärtris, alldeles som förr.
Ragnhild och Elna äro lika förtjusta i henne som Elin själf
var, när hon var barn.»
»Nu ska vi ha en riktigt rolig stund här, medan
vi ha så kärt främmande», sade Lena fryntligt och lade
en hvit duk på bordet. »Först skola vi ta oss en
kaffetår, och se’n läser Lugn något godt för oss. I ären väl
inte rädda för att dricka kaffe så här sent?»
»Visst skola vi dricka kaffe hos er, mor Lena! Det
smakar aldrig bättre än här», sade Lugn, sedan han lagt
ifrån sig käppen och slagit sig ner i gungstolen, som
Magda bjöd honom.
»Men hvar håller Esse till?»
1 detsamma öppnade Dina dörren och bad »unge
herr Esse vara god och stiga på».
En lång, ljuslagd elfvaåring med lockigt hår och
ett både blygt och vänligt leende trädde in i rummet
och bockade sig skolgossaktigt, hvarefter han slog sig i
sällskap med Gullbrand, som vaknade upp ur sin ljufva
skymningslur på den hvita sängen och ljudeligt
besvarade gossens hälsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
