Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
gamla tider.
Det var en treflig stund omkring kaffebordet i
Rök-Lenas »salong» denna kväll, och trycket af Magdas sorg
låg icke nu tung som en mara öfver en hvar där inne.
Alla kände en omedveten lättnad och andades mera fritt.
Gertrud betraktade då och då med forskande ögon
lilla Magda. Det låg en stilla ro, en viss lugn
resignation öfver hela hennes gestalt, i hvars minsta åtbörd, i
hvarje böjning på det vackra hufvudet det alltid låg
något magnetiskt fängslande. Förr hade detta drag ofta
nog varit alltför själfmedvetet för att behaga alla, men i
afton syntes hon vara omedveten därom.
Esse hade hittat en illustrerad missionshistoria, som
tillhört Herbert Dag och slagit upp på ett bord. Lugn
tog den och frågade:
»Har Magda föreläst missionshistoria för mormor?»
»Nej», svarade Magda med ett halft leende, »det är
mormor, som håller föreläsningar för mig.»
»Hvarom då?»
»Om gamla tider.»
»Jag sitter här och tänker mig tillbaka till min
ungdom och hvad jag upplefvat, se’n jag kom hit till denna
världen. Och det låter jag Dina och Magda vara med
om», svarade gumman.
»Det skulle intressera mig att vara med om»,
utbrast Lugn med ovanlig liflighet. »Ni lefde den tiden
under den andliga vårbrytningens period, och ni har
varit med, där det gått hett till — det vet jag.»
»Ja, käre Lugn, jag sitter nu här och drar fram en
hop gammalt och jämför det med det nya, och det
skingrar tankarne något för min lilla tös. Det låg allvar i
luften då, Lugn!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
