Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huvudströmningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 ROM
dagordningen. För oss värdefullast är dock hans korrespondens
med fruarna Necker och Geoffrin samt med andliga stormän
sådana som Diderot, Grimm, d’Alembert; han ger i dessa brev
lysande prov på sin kvickhet och skarpa iakttagelseförmåga.
Trots att han led av ständig penningbrist och hade många
tillfällen att slå mynt av sin intelligens och sin kvickhet,
var och förblev han dock en självständig personlighet. Också
skrev han till en av sina bekanta: “Jag kan aldrig helt försvärja
mig åt någon, icke ens åt djävulen; jag är den jag är, och det
hindrar min karriär.“ Då två timmar före hans död den
neapolitanske premierministern Acton kom på besök till honom, lät
Galiani med sin aldrig svikande humor hälsa honom: “Jag kan
inte taga emot hans excellens, ty min vagn är redan framkörd; för
resten kommer herr ministerns karet att snart göra samma resa.“
Tilläggas bör, att Galiani avskydde Acton.
Den filosofiska riktning, som under XVIII seklet vann
herraväldet i Italien, alstrade ännu en framstående vetenskapsman,
vars namn än i dag är välbekant för varje jurist. Milanesaren
Cesare Beccaria utgav 1764 det epokgörande arbetet “Om brott
och straff“ (Dei delitti e delle pene), som genast väckte ett
kolossalt uppseende i den lärda värld en.
I Paris konstaterade man med tillfredsställelse, att tidsfilosofien
äntligen överskridit Alperna och spritt sig i Italien, som man
där ansåg för “en vidskepelsens härd“. Frankrikes
namnkunnigaste lärde, d’Alembert, Buffon, Voltaire och många andra, sände
tacksamhetsskrivelser till milanesaren, och Beccarias översättare,
abbé Morellet, encyklopedisternas “hovman“, begav sig till
Lombardiet för att få dela äran med den berömde författaren. Beccaria
stod i mycket framom sin tid, och sex år före engelsmannen
Smith hävdade han satsen, att en nations rikedom beror av den
mängd produktivt arbete den utför.
Den vetenskapliga livaktigheten meddelade sig åt själva det
dåsande Rom. 15 september 1764 rådde där stor nyfikenhet,
ty Ennio Quirino Visconti, en ännu ej trettonårig gosse, skulle
avlägga offentlig examen i matematikens svåraste grenar,
trigonometri och differentialräkning. Visconti väckte åhörarnas beundran
och häpnad genom sin utomordentliga kunnighet, men var för
övrigt icke någon enastående företeelse; 1700-talets Italien var
rikt på underbarn. En knappt åttaårig gosse i Bologna
försvarade offentligt teser i teologi, filosofi, juridik, medicin och andra
discipliner. Funnes icke ett porträtt bevarat av denne Giacomo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
