Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huvudströmningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUVUDSTRÖMNINGARNA 7
Mayland vid Cleve; när så Voltaire sällade sig till dem, var hela
den dåtida “filosofiska“ aeropagen samlad i Preussen.
Algarotti blev de nordiska furstarnas rådgivare vid inköp av
italienska tavlor och var en utmärkt konstkännare överhuvud,
vilket förskaffade honom stort insteg hos August Ill. Han förstod
också att smickra potentaterna, och en gång förklarade han för
den fàåfänge konungen, att Mediceernas stjärna uppgick på nytt
i honom. Dresdengalleriet har Algarotti att tacka för många
mästerverk.
En man av djupare begåvning, som fick än större inflytande
på regenterna i norden än Algarotti, var Carlantonio Pilati (1733
— 1802), berömd jurist och politiker; till och med Fredrik II och
kejsar Josef Il inhämtade gärna hans råd. Pilati reste mycket,
och efter vad bibliograferna påstå är det han som skrivit de på
sin tid beryktade breven: “Lettere scelte del Signor XX,
viaggiatore filosofo“.
Men den mest lysande representanten för denna “filosofiska“
riktning i Italien blev abate Ferdinando Galiani, en neapolitanare,
som man i fråga om kvickhet och rörlig intelligens brukar
jämnställa med Voltaire. Galiani var en liten ful varelse med ögon
som blixtrade av snille. Hans snabbhet i uppfattningen
förbluffade, allt begrep han, allt fattade han. Marmontel sade om
honom, att han var en “ovanligt älskvärd harlekin med
Macchiavellis huvud“. Till sitt väsen var han en blandning av
syditaliensk eld och kallt förstånd, som gärna tog sig uttryck i ironi
och bitande sarkasm. “Hans snilleblixtar voro så bländande, att
de gjorde ont i ögonen.“ I sina samtal inflätade han anekdoter,
som han aldrig upprepade på nytt. I politiken var han
anhängare av despotismen, ja försvarade slaveriet, i sitt leverne var
han epikuré, i religiöst avseende ateist; för övrigt sniken efter
pengar, som han alltid hade för litet av, och dödsfiende till
envar som ville överglänsa honom i kvickhet. Genom sin
oförlikneliga verv drog han alla till sig, blev överallt medelpunkten. Så
snart han trädde in i en salong, tog han ledningen i
samtalet, och då han sagt vad som låg honom på hjärtat, försvann
han ur sällskapet.
Galiani gjorde sig särskilt berömd genom sina
ekonomisktfilosofiska skrifter, såsom boken Om penningen (Della moneta
libri cingue, Napoli 1750), Dialogerna om spannmâålshandeln
(Dialoghi sul commercio dei grani, London 1772) och många andra
arbeten, i vilka han sökte utreda ekonomiska samhällsfrågor på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
