Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huvudströmningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUVUDSTRÖMNINGARNA 9
från Modena, skulle man ha svårt att tro, att underbarnet i fråga
verkligen existerat.
Sonetternas och de arkadiska dikternas tidsålder var förbi,
de exakta vetenskaperna gingo in i sin glansperiod.
Det råder intet tvivel om att italienska nationen under X VIll
seklet i många avseenden var ganska djupt sjunken;
århundradens dåliga regeringar av skilda slag buro skulden därtill. Å
andra sidan låter det sig icke förnekas, att italienarna trots
ekonomiska olyckor och utländskt politiskt förtryck, som inverkade
demoraliserande på folket, ännu ägde kvar utomordentligt
mycken icke blott motståndskraft utan även skapande kraft och togo
livlig del i kulturrörelserna i Europa. Härför hade de främst
att tacka sin ovanliga andliga energi samt sin medfödda, starkt
utpräglade individualism. ltalienaren tänker självständigt och
låter sig icke så lätt påverkas av omgivningen som fallet är med
de nordligare folken, och framför allt har han en i hög grad
utvecklad konservativ instinkt, som avhåller honom från att
till skada för nationen låta sig ryckas med av växlande
tidsströmningar. Vad som utom de medfödda anlagen kraftigt
bidragit till utvecklingen av denna individualism voro de politiska
förhållandena under medeltiden, dessa kommuner, som
jämsides med sina många för samhällsutvecklingen skadliga sidor
hade den förtjänsten, att de skapade kraftfulla och självständiga
karaktärer.
Enligt vår uppfattning alltså fälla många även italienska
skriftställare en alltför sträng dom över 1700-talets Italien. De
stöda sig därvid mestadels på uttalanden av samtida författare,
som fulla av smärta över fosterlandets styckning uttryckte sig
med djup bitterhet om förhållandena omkring sig, utan att
beakta de nationella strävandena i deras helhet. Till dessa kritici
hörde Ugo Foscolo, Baretti, Parini i sina satiriska dikter. Dessa
ädla andar krävde idealiska förhållanden för sitt folk; allt det
onda de sågo omkring sig sönderslet deras hjärta och dröp galla
i deras bläck.
Nu kan man se mera opartiskt på dessa tider och i den
italienska förfallsperioden upptäcka mer än en god sida, och
framför allt kan man icke nog beundra italienarnas kraftprov att
under de mest ogynnsamma förhållanden alltjämt förbli en
skapande nation, en nation som intog en rangplats i XVIII seklets
kultur.
Italienarna kände, att de nordligare länderna, särskilt Eng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
