Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huvudströmningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUVUDSTRÖMNINGARNA 25
Maria Teresia måttades de första huggen åt kleresiets allmakt,.
som lamslog all nationens kraft. Man minskade antalet
helgdagar, upphävde en del kloster, genomförde administrativa
reformer, och bland guvernörerna voro många dugande män. Josef
Il bekämpade resterna av den skolastiska filosofien, förbjöd
åtskilliga slags fester, som voro ett rent gyckel med religionen,
reglerade begravningskostnaderna, som uppdrivits till det
orimliga, och förbjöd begravandet av döda på öppna fältet, och ehuru
Fredrik II fördenskull kallade honom “Min broder sakristanen‘,
lände den handlingskraftige kejsarens styrelse Lombardiet i många
avseenden till stor fromma.
Annorlunda blev det, då de franska sansculotterna kommo
nedtågande från Alperna och började förkunna sin “frihet och
jämlikhet“. Med utropandet av Cisalpinska republiken började
dystra tider, och de varade ända till den efternapoleonska
reaktionen. Befolkningen söndrade sig i partier, som lågade av hat
mot varandra, pöbeln ansåg, att i ‘“friheten‘“ ingick också egen:
domsgemenskap. Man förgrep sig på gamla minnesmärken, så
snart de voro försedda med någon aristokratfamiljs vapen; i Sant’
Eustorgio och “Grazie‘“ förstördes en mängd vackra gravvårdar.
Cisalpinska republiken blev tillflyktsorten för alla de mest oroliga
elementen i hela Italien. ‘“Cittadina‘“ Latanzi skrev en avhandling
om de italienska kvinnornas slaveri och tillägnade den åt
Josefine Bonaparte med bön om befrielse för slavinnorna. Inom kort
var hela nationen splittrad i fientliga partier; somliga ville hela
Italiens förening, andra sågo i federationen idealet för en
statsform, alla blevo varse, att den napoleonska republiken plundrade
och roffade var den kom åt och bragte de “fria medborgarna‘
till tiggarstaven. Själve aristokrathataren Parini började snart
finna det obehagligt, att förste bäste gatstrykare kallade honom
“du“, och då man en gång förebrådde honom brist på
patriotism, emedan han givit hjälp åt en fången tysk soldat, blev han
otålig och utbrast harmsen: “Jag ger allmosor åt turk, jude, arab,
jag ger åt envar som behöver.“ Tyvärr hyllade inte revolutionen
samma ädla grundsats, utan berövade också honom hans bröd;
han avsattes från sin befattning som professor i Brera, och den
sjuttioårige gubben, länge så ärad, måste återstoden av sitt liv
leva av andras nåd, berövad alla illusioner om folkfrihetens
välsignelse.
Dessa nationella olycksår, fulla av lössläppta lidelser, hat och
svek, frambragte dock en stor skald, en skald av ett varmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
