Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huvudströmningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 | ROM
donna Maria ej verkligt lagt på hjärtat de humanitetsbud, de
franska filosoferna sökte inpränta, men att Parini gjort det dess
mer.
På landet hos furstinnan vistades en dotter till den berömde
kompositören Sammaritani, en föregångare till Haydn.
Signorina Sammaritani trivdes ej hos furstinnan, utan ville återvända
till sin far i Milano. Furstinnan satte sig emot denna önskan,
och det kom till ett uppträde, som slöt med att hon gav flickan
ett par örfilar och körde henne ur huset.
Parinis sinne kokade över, han sade upp sin fördelaktiga
befattning och reste med flickan till Milano, och förbittrad över
aristokratiens feodala seder började han trycka första delen av
ett poem, som förvärvade honom nationens beundran och
tacksamhet. Dikten är en epopé över den lombardiska ungdomens
dagdrivarliv, den bär titeln “Il Giorno“, “Dagen“, och består av
fyra delar, “Il Matino“, “ll Meriggio“, “Il Vespero“ och “La
Notte“. Den ger en trogen bild av de dåtida sederna.
Då “Morgonen‘“ kom ut, uppstod stor förbittring inom
aristokratien. Furst Belgiojoso kände sig särskilt träffad och ansåg, att
Giovin signore, diktens huvudperson, var en karikatyr av honom.
Fursten, en rik och slösande herre, skickade en gång i månaden
efter en frisör från Paris, påstods det, för att bli kammad efter
nyaste modet. Han blev så förbittrad över Parinis satir, att han
lät hälsa författaren, att var livet honom kärt, skulle han akta
sig att ge ut fortsättningen av sin dikt. Det oaktat utkom
“Meriggio“ av trycket redan före 1763.
Parini var en känd och populär person i Milano. Han hade
ett ståtligt yttre, ett öppet och vinnande väsen, var en förträfflig
talare med klangfull stämma, och då han talade i något ämne
som låg honom om hjärtat, var det som om hela gestalten, varje
muskel hade talat med. Bäst trivdes han i en liten sluten krets
av vänner; han var en daglig gäst hos markisinnan Paola
Castiglioni, en ovanligt fint bildad och intelligent dam, och överhuvud
var han en passionerad dyrkare av det vackra könet. “Min
framskridna ålder“, skrev han till en vän, “skyddar mig ej för
den kvinnliga fägringens fruktansvärda vapen.“
Parini dog den 15 augusti 1799.
Maria Teresias regering var Lombardiets lyckligaste tid under
XVIII seklet; det var en hovsam styrelse, som tog hänsyn till
italienarnas nationella särdrag, och Lombardiets främsta andar,
en Beccaria, Parini, Verri, hade idel lovord för kejsarinnan. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
