ANDRA KAPITLET. PIETRO METASTASIO. I. I slutet av XVIII seklets första decennium hände sig, att en förmögen romersk advokat, abate Gian Vincenzo Gravina, då han en dag passerade en gata i den eviga staden, blev varse en tioårig gosse, som inför en skara åhörare improviserade en dikt, i vilken hans eget namn nämndes. Gravina stannade och lyssnade till gossen och blev frapperad av hans talang. Improvisatören såg fattig och svulten ut, och Gravina gick fram och erbjöd honom ett silvermynt. Gossen nekade att taga emot det, vilket hade till följd att abbén tog reda på var hans föräldrar bodde. Gossen var son till Felice Trapassi från Assisi och Francesca Galastri från Bologna och var född 1698. Felice hade tidigare tjänat i påvliga hären, nu drev han en liten handel med allehanda slags förnödenheter för den fattigare befolkningen. Egendomligt nog gingo dylika slags diverseaffärer under den klingande benämningen “arte bianca“, Gravina var en mycket duktig advokat, men hade den svagheten att vilja gälla för en framstående poet, varför arkadierna skrevo satirer om honom, som förgiftade hans liv. Den lille Trapassi fann sådan nåd för Gravina, att abbén-advokaten beslöt taga honom ur kramhandeln och utbilda honom till lagkarl. Den lilla butikens ägare lämnade. med glädje ifrån sig sonen, och Gravina började ivrigt ägna sig åt sin myndlings uppfostran och höll på att tråka ihjäl honom med sina antika författare. Ibland lät han honom dock improvisera vers i någon av Roms alla akademier. Improvisatörkonsten var på modet, och särskilt vurmade man för unga “genier“. Någon i sällskapet slog sig ned vid klavicymbalen och spelade någon allvarlig melodi, och under tiden be-