- Project Runeberg -  Rokokomänniskorna i Rom och Italien /
27

(1922) [MARC] Author: Kazimierz Chledowski Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Pietro Metastasio

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANDRA KAPITLET.
PIETRO METASTASIO.

I.

I slutet av XVIII seklets första decennium hände sig, att en
förmögen romersk advokat, abate Gian Vincenzo Gravina, då
han en dag passerade en gata i den eviga staden, blev varse
en tioårig gosse, som inför en skara åhörare improviserade en
dikt, i vilken hans eget namn nämndes. Gravina stannade och
lyssnade till gossen och blev frapperad av hans talang.

Improvisatören såg fattig och svulten ut, och Gravina gick
fram och erbjöd honom ett silvermynt. Gossen nekade att taga
emot det, vilket hade till följd att abbén tog reda på var hans
föräldrar bodde. Gossen var son till Felice Trapassi från Assisi
och Francesca Galastri från Bologna och var född 1698. Felice
hade tidigare tjänat i påvliga hären, nu drev han en liten handel
med allehanda slags förnödenheter för den fattigare befolkningen.
Egendomligt nog gingo dylika slags diverseaffärer under den
klingande benämningen “arte bianca“,

Gravina var en mycket duktig advokat, men hade den
svagheten att vilja gälla för en framstående poet, varför arkadierna
skrevo satirer om honom, som förgiftade hans liv. Den lille
Trapassi fann sådan nåd för Gravina, att abbén-advokaten beslöt taga
honom ur kramhandeln och utbilda honom till lagkarl. Den lilla
butikens ägare lämnade. med glädje ifrån sig sonen, och Gravina
började ivrigt ägna sig åt sin myndlings uppfostran och höll på
att tråka ihjäl honom med sina antika författare. Ibland lät han
honom dock improvisera vers i någon av Roms alla akademier.
Improvisatörkonsten var på modet, och särskilt vurmade man för
unga “genier“. Någon i sällskapet slog sig ned vid
klavicymbalen och spelade någon allvarlig melodi, och under tiden be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 20 21:54:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rokokomann/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free