28 ROM redde sig improvisatören på att behandla det givna temat. Efter några ögonblick började ynglingen sin improvisation, blek och darrande ända tills åhörarna genom nickningar eller bravorop livade hans mod. Då rodnade han av glädje, och versen började strömma flytande. Gravina var så överlycklig som om applåderna gällt honom själv. Några år efter det han tagit Pietro till sig nödgades Gravina fara till sin hemort Rogiano i Kalabrien i någon angelägenhet. Han gjorde ett uppehåll i Neapel, där den unge Trapassi på ett litterärt samkväm hos Don Gaetano Argento deklamerade åttio stanser utan avbrott. I Kalabrien bodde en släkting till Gravina, en gammal lärd, Gregorio Caloprese, f. d. medlem av åtskilliga akademier i Neapel, poet och filosof och en bland de första i södra Italien som avsvor Aristoteles filosofi och omfattade Cartesius system. Gravina gästade några månader hos Caloprese jämte Pietro, och filosofen var helt förtjust över tillfället att få utveckla Cartesius läror för en yngling, som hittills haft föga begrepp om filosofi. Gravina började bli så stolt över sin lärjunge, att han vid återkomsten till Neapel på nytt ville briljera med hans improvisatörtalang. Denna gång ägde “föreställningen“ rum i hertig de Limatolas salonger; men den fjortonårige gossen var så skrämd av det lysande aristokratiska sällskapet och såg så klen och överansträngd ut, att den unga donna Anna Pinelli di Sangro bad Gravina att låta honom slippa improvisera och inte nog därmed skickade honom till en av sina många villor bland bergen för att han skulle få vila. Inspirerad av den vackra naturen och sin beskyddarinnas behag skrev Pietro där en av sina första canzonetter, “Primavera“, och tillägnade den åt donna Anna, som icke ens efter sitt giftermål med en furst Belmonte glömde “Vårens“ författare utan allt framgent förblev hans beskyddarinna. Gamle Gravina kunde inte förlika sig med att hans skyddsling bar den romerske kramhandlarens fula namn, han utbytte det mot det grekiska Metastasio, och snart hade man glömt, att poeten till fjorton års ålder hetat Trapassi. 1718 avled Gravina, som det påstods av grämelse över att man skrattat ut en hans tragedi efter klassiska mönster och skrivit en giftig satir om honom. ÍĪ sitt testamente hade han av sin förmögenhet gjort ett slags fideikommiss, som i första hand tillföll Metastasio. Den oerfarne gossen, som helt plötsligt såg sig förmögen, började ge ut mera än han hade råd till, och inom kort var han