Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Pietro Metastasio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 ROM
återupptog motiven, och med sin fina, konstnärliga takt förstod
han att ge mer fulltoniga uttryck åt sitt folks poetiska ideal.
Kort efter att han skrivit kantaten “Orti Esperidi“ fick
Metastasio en ny, liknande beställning, denna gång av Don Antonio
Carracciolo, också med anledning av någon festlig tilldragelse
vid hovet. Kantaten, som till innehållet starkt påminde om den
förra, bar titeln “Angelica“. Den utfördes av signora Bulgarelli
samt den då sjuttonårige Carlo Broschi, som sedermera antog
namnet Farinelli, blev berömd i hela Europa och särskilt
favoriserades vid Madridhovet, där han utnämndes till riddare av
Calatravaorden; efter att ha samlat en stor förmögenhet slog han
sig på gamla dagar ner i en präktig villa i Bologna. Mellan
Farinelli och Metastasio uppstod en varm vänskap, sångaren
uppträdde i ett flertal av poetens melodramer, och hela livet
igenom höllo de så troget ihop, att man kallade dem
tvillingbröderna.
Emellertid började signora Bulgarelli tycka, att Metastasio borde
gripa sig an med större saker än kantater, och eggad av sin
väninna skrev han sin första melodram, “Didone abbandonata“.
Beskyddarinnan gjorde i den unge poetens namn upp kontraktet
med teatern San Bartolomeo i Neapel och inhöstade åt honom
den ansenliga summan av tvåhundra dukater. Det råder intet
tvivel om att Bulgarelli kommit poeten till hjälp med sin sceniska
erfarenhet, ja traditionen vill påstå, att det är hon som givit
honom idén till en mycket effektfull scen av svartsjuka i dramats
andra akt.
Metastasios triumf var fullständig: en lysande publik fyllde
teatersalongen, applåder i oändlighet och hälften av åskådarna
rörda till tårar särskilt vid de sista scenerna. Som vanligt
spelades under mellanakterna komiska “intermezzi“; även de voro
av Metastasio och väckte skratt och jubel i hela salongen, vadan
publiken icke behövde återvända hem med alltför tragiska intryck.
Efter uppförandet av “Didone“ blev Metastasio kallad
melodramaturgernas furste i Italien, och Bulgarelli, som ville göra
hans talang känd även i påvestaden, beslöt att flytta till Rom
med honom. Hur högt hon älskade den unge poeten kan man
sluta därav, att hon i den våning hon hyrde vid Corson inhyste
även Metastasios hela familj, bestående av föräldrarna, paret
Trapassi, två . systrar till poeten och en bror, advokat utan
klientel — en uppoffring överstigande till och med en älskande
kvinnas krafter. Tilläggas bör, att Romanina så gott som ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
