32 ROM återupptog motiven, och med sin fina, konstnärliga takt förstod han att ge mer fulltoniga uttryck åt sitt folks poetiska ideal. Kort efter att han skrivit kantaten “Orti Esperidi“ fick Metastasio en ny, liknande beställning, denna gång av Don Antonio Carracciolo, också med anledning av någon festlig tilldragelse vid hovet. Kantaten, som till innehållet starkt påminde om den förra, bar titeln “Angelica“. Den utfördes av signora Bulgarelli samt den då sjuttonårige Carlo Broschi, som sedermera antog namnet Farinelli, blev berömd i hela Europa och särskilt favoriserades vid Madridhovet, där han utnämndes till riddare av Calatravaorden; efter att ha samlat en stor förmögenhet slog han sig på gamla dagar ner i en präktig villa i Bologna. Mellan Farinelli och Metastasio uppstod en varm vänskap, sångaren uppträdde i ett flertal av poetens melodramer, och hela livet igenom höllo de så troget ihop, att man kallade dem tvillingbröderna. Emellertid började signora Bulgarelli tycka, att Metastasio borde gripa sig an med större saker än kantater, och eggad av sin väninna skrev han sin första melodram, “Didone abbandonata“. Beskyddarinnan gjorde i den unge poetens namn upp kontraktet med teatern San Bartolomeo i Neapel och inhöstade åt honom den ansenliga summan av tvåhundra dukater. Det råder intet tvivel om att Bulgarelli kommit poeten till hjälp med sin sceniska erfarenhet, ja traditionen vill påstå, att det är hon som givit honom idén till en mycket effektfull scen av svartsjuka i dramats andra akt. Metastasios triumf var fullständig: en lysande publik fyllde teatersalongen, applåder i oändlighet och hälften av åskådarna rörda till tårar särskilt vid de sista scenerna. Som vanligt spelades under mellanakterna komiska “intermezzi“; även de voro av Metastasio och väckte skratt och jubel i hela salongen, vadan publiken icke behövde återvända hem med alltför tragiska intryck. Efter uppförandet av “Didone“ blev Metastasio kallad melodramaturgernas furste i Italien, och Bulgarelli, som ville göra hans talang känd även i påvestaden, beslöt att flytta till Rom med honom. Hur högt hon älskade den unge poeten kan man sluta därav, att hon i den våning hon hyrde vid Corson inhyste även Metastasios hela familj, bestående av föräldrarna, paret Trapassi, två . systrar till poeten och en bror, advokat utan klientel — en uppoffring överstigande till och med en älskande kvinnas krafter. Tilläggas bör, att Romanina så gott som ensam