Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Pietro Metastasio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIETRO METASTASIO 31
ha varit vackrare, men hon besatt en utomordentlig teknik och
var en förträfflig skådespelerska. I bildning och begåvning stod
hon långt framom flertalet av den tidens teaterdivor. Mannen
kujonerade hon, och honom hör man knappast talas om.
Den unge Metastasio slog livligt an på sångerskan; hon bjöd
honom välkommen i sitt hem, och inom kort blev poeten hennes
oskiljaktige följeslagare. Hela Neapel började tala om
Romanina Bulgarellis förhållande med poeten. Utgivaren av
Metastasios efterlämnade skrifter, abate d’Ayala, försäkrar
visserligen, att mellan konstnärinnan och Metastasio rådde blott
förtrolig, oskyldig vänskap; men abbén hade ej varit vittne till
romanen, och den neapolitanska allmänheten kan i det avseendet
ha varit bättre underrättad än en senare levnadstecknare, som
idealiserade sin hjälte och ville frikänna honom till och med
från den svagheten att ha låtit sig fängslas av en gift kvinna.
Romaninas beteende längre fram bekräftar för övrigt till fullo,
att hon älskade den unge poeten med den mogna kvinnans
hela glöd.
Metastasio hade nu uppriktiga beundrare även i Neapels
litterära kretsar. Till de sannskyldiga entusiasterna för hans
talang hörde advokaten Severio Mattei, vetenskapsman och poet,
som höll föreläsningar över österländska språk, dessutom spelade
harpa och sjöng psalmer som om han varit en biblisk profet och
trots dessa vackra talanger hade samlat en ansenlig förmögenhet.
Mattei hade många ovänner bland litteratörerna, och Ferdinando
Galiani var en. Tillsammans med poeten Lorenzi skrev den
berömde abbén 1775 en opera buffa med titeln “Il Socrate
imaginario“, där han driver med Matteis musikmani och pedanteri
och indiskret skildrar hans husliga förhållanden och särskilt hans
argsinta hustru, en ny Xantippa. Operan uppfördes blott en
enda gång på Teatro nuovo; Mattei utverkade nämligen
regeringens förbud mot dess uppförande.
Tack vare Romanina och sina litterära vänner blev
Metastasio snart helt införlivad i Neapels musikaliskt-artistiska värld,
och hela livet, kan man säga, bevarade han drag av denna
musikaliska, veka och litet ytliga kultur. Han blev den siste
men förnämste representanten för de heroiskt-idylliska ideal,
som blommat upp i det neapolitanska folkets fantasi. Redan
under renässansen hade Sannazzaro slagit an denna syditalienska
ton, sedermera hade cavalier Marino spelat på samma strängar
men förfallit till den fullständigaste litterära barock. Metastasio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
