Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Pietro Metastasio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIETRO METASTASIO 33
underhöll denna talrika familj, trots att hon i Rom ej hade några
inkomster från teatern, ty ännu på den tiden fingo kvinnor ej
uppträda på de romerska scenerna. För att åtminstone till någon
del ersätta de kapitalförluster hennes godhet mot poeten orsakade
henne gav hon lektioner åt gossar, som uppträdde på teater
Aliberti.
Det tycks emellertid som om hon ändå ej förmått bestrida
kostnaderna för detta dyrbara hushåll, och kanske också att
misshälligheter med familjen Trapassi förmådde henne att på nytt
ingå kontrakt med compagnia di San Bartolomeo i Neapel och
uppträda där under teatersäsongen 1726—1727. Metastasio följde med
henne till södern, väl även emedan där skulle uppföras en ny
melodram av honom, “Siroe“, som redan haft stor framgång i Venedig.
Året 1729 blev ett av de sorgligaste i Romaninas liv. Neapels
förnäma damer, som stodo i livlig förbindelse med kejsarhovet i
Wien, inberättade dit den unge poetens triumfer, med påföljd
att man i Wien beslöt kalla Metastasio till efterträdare åt den
avdankade “hovpoeten“ Apostolo Zeno, som på gamla dagar
flyttat tillbaka till sin födelsestad Venedig. Man erbjöd vår
dramaturg en årlig lön av 3,000 floriner, en summa söm han i
Italien inte ens kunde drömma om att förtjäna. Att få anställning
vid kejserliga hovet var dessutom enligt italienska begrepp höjden
av ära, ty på den tiden fortlevde ännu på halvön de ghibellinska
traditionerna, som i kejsaren sågo Italiens beskyddare. Uttrycken
“Sacro Romano Imperio“, “Sacra Cesarea Maestà“ klingade
sympatiskt i folkets öron, och oviljan mot Österrike uppstod först
längre fram i tiden.
Metastasio antog den lysande befattningen, antagligen
uppmanad därtill av Romanina själv. Den stackars kvinnan förmådde
emellertid ej bära skilsmässan från sin älskade poet; hon tynade
bort efter hans avresa, och hennes enda åstundan var att få resa
efter honom till Wien. Men även det hoppet svek henne.
Metastasio hade inom kort knutit nya kärleksförbindelser, och under
skilda förevändningar avhöll han henne från färden. Romaninas
kärlek blev hennes död. Hon dog fyra år efter Metastasios
avresa, och såsom ett sista tecken på sin hängivenhet
testamenterade hon honom hela sin förmögenhet, som uppgick till 30,000
scudi. Mannen förbigick hon i testamentet. Metastasio hade
dock så mycken anständighetskänsla, att han ej tog emot legatet
utan frånsade sig det till Bulgarellis förmån. När emellertid
änklingen kort efter Romaninas död beredde sig att ingå nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
