Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Pietro Metastasio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIETRO METASTASIO 37
ord, medan enligt Baretti italienska språket på den tiden ägde
minst 44,000.
Om man närmare skärskådar Metastasios gestalt, finner man
hos honom själv liksom i hans poesi något visst avrundat och
glättat, och poetens personlighet formligen upplöser sig som i ett
töcken för ens ögon. I ett brev till signora Bulgarelli uttalar
han sig själv om denna brist på fasthet i karaktären. Han säger,
att han i de ord, som han i tredje aktens tredje scen i “Hadrianus“,
lagt i kejsarens mun, tecknat sin egen karaktär, vacklande, nervös,
en lekboll för intrycken.
... Scelgo, mi pento;
Poi d’essermi pentito
Mi ritorno a pentir. Mi stanco intanto
Nel lungo dubitar, tal che dal male
Il ben più non distinguo. Alfin mi veggio
Stretto dal tempo, e mi risolvo al peggio’.
I sin ungdom glättig till lynnet blev Metastasio på äldre
dagar melankoliker. Han levde för länge; 1780, åttiotvå år
gammal, var han alltjämt kejserlig hovpoet. Den beskyddarinna
han varit mest fästad vid, “augustissima padrona“ Maria Teresia,
var död, och de ärkehertiginnor och ärkehärtigar, som i hans
unga dar överhopat honom med ynnest, hade skingrat sig
i Europa. Josef Il var kvar, men han var upptagen av krig
och statsreformer och tänkte ej mycket på Metastasio. Poetens
väninnor voro borta. Romanina, grevinnan d’Althan,
principessa Belmonte funnos ej längre i livet; han hade ingen att
skriva till, inga ömma hjärtan att förtro sig åt. Borta voro också
de stora kompositörer och sångare, som skaffat berömmelse åt
hans dramer. Det tyngsta slaget för honom var dock grevinnan
d’Althans död; en person, som kände honom under hans sista
levnadsår, förklarar, att Metastasio ansågs för den lyckligaste
bland dödliga men att det i själva verket ej fanns en mera
lidande själ.
Han levde längre än hans sceniska verk. I och med
detsamma som kompositörerna gåvo orkestern en allt större plats i
musikdramat, minskade de författarens betydelse. Sångarna, som
1 Jag gör mitt val och ångrar mig; sedan ångrar jag min ånger. Stundom
blir jag trött på min långa tvekan och kan ej längre skilja mellan ont och gott.
Slutligen tillåter ej tiden längre uppskov, och jag besluter mig för det sämsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
