PIETRO METASTASIO 37 ord, medan enligt Baretti italienska språket på den tiden ägde minst 44,000. Om man närmare skärskådar Metastasios gestalt, finner man hos honom själv liksom i hans poesi något visst avrundat och glättat, och poetens personlighet formligen upplöser sig som i ett töcken för ens ögon. I ett brev till signora Bulgarelli uttalar han sig själv om denna brist på fasthet i karaktären. Han säger, att han i de ord, som han i tredje aktens tredje scen i “Hadrianus“, lagt i kejsarens mun, tecknat sin egen karaktär, vacklande, nervös, en lekboll för intrycken. ... Scelgo, mi pento; Poi d’essermi pentito Mi ritorno a pentir. Mi stanco intanto Nel lungo dubitar, tal che dal male Il ben più non distinguo. Alfin mi veggio Stretto dal tempo, e mi risolvo al peggio’. I sin ungdom glättig till lynnet blev Metastasio på äldre dagar melankoliker. Han levde för länge; 1780, åttiotvå år gammal, var han alltjämt kejserlig hovpoet. Den beskyddarinna han varit mest fästad vid, “augustissima padrona“ Maria Teresia, var död, och de ärkehertiginnor och ärkehärtigar, som i hans unga dar överhopat honom med ynnest, hade skingrat sig i Europa. Josef Il var kvar, men han var upptagen av krig och statsreformer och tänkte ej mycket på Metastasio. Poetens väninnor voro borta. Romanina, grevinnan d’Althan, principessa Belmonte funnos ej längre i livet; han hade ingen att skriva till, inga ömma hjärtan att förtro sig åt. Borta voro också de stora kompositörer och sångare, som skaffat berömmelse åt hans dramer. Det tyngsta slaget för honom var dock grevinnan d’Althans död; en person, som kände honom under hans sista levnadsår, förklarar, att Metastasio ansågs för den lyckligaste bland dödliga men att det i själva verket ej fanns en mera lidande själ. Han levde längre än hans sceniska verk. I och med detsamma som kompositörerna gåvo orkestern en allt större plats i musikdramat, minskade de författarens betydelse. Sångarna, som 1 Jag gör mitt val och ångrar mig; sedan ångrar jag min ånger. Stundom blir jag trött på min långa tvekan och kan ej längre skilja mellan ont och gott. Slutligen tillåter ej tiden längre uppskov, och jag besluter mig för det sämsta.