TREDJE KAPITLET. ROKOKON I VENEDIG. l. Barockens seder och konst hade något visst manligt; arkitekturen, ibland kanske alltför fantastisk, bar prägeln av storvulenhet, en frodig skaparkraft röjde sig i skulptur och ornamentik. Hos människorna fanns ännu kraft och energi, inte alltid sund, inte alltid moralisk men i allt fall vittnande om manlig hug. I!I XVIII seklet börjar kvinnan härska; har hon i forna tider ofta behandlats hårt och alldeles utestängts från det offentliga livet, så tager hon nu revansch och börjar att från salongerna styra världen. Männen, till det mesta utlevade i förtid, mista energien och leva ett dagdrivarliv. Venetianska staten är dömd till politisk overksamhet; berövad handel och industri sjunker den i dvala, och dessa omständigheter inverka på hela samhället, som förlorar all förmåga av initiativ. Adeln, fordom verksam och förmögen, blir alltmera utarmad, en stor del av den lever numera på det allmännas bekostnad. Nästan hela kvarteret San Barnaba bebos av patricierfamiljer, som av staten få fri bostad i dess hus. Dessa Barnabotti, som de kallas, ha rätt att rösta i Stora Rådet, och försäljningen av detta privilegium utgör deras så gott som enda inkomst. Men ju större det ekonomiska förfallęt, dess större lyxen. Den som har en tillstymmelse till förmögenhet ger ut mer än han borde för att visa, att han har råd att ge mottagningar och baler, hålla gentilt uniformerade gondoliärer och underhålla lätta teaterdamer. Kvinnan, familjemodern tager regeringstömmarna om hand i huset för att rädda vad räddas kan av den ursprungliga för-