Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Pietro Metastasio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIETRO METASTASIO 39
Sogni, follie son nostre cure: e quando
Il vergognoso errore
Å scoprir s’incomincia, allor si muore.*
Det var en lycka för poeten, att han ej behövde leva längre
ändå utan dog i sitt åttioandra âr, ty under reaktionen efter
revolutionen smutskastades hans minne, och han betecknades
föraktfullt som en betald smickrare vid österrikiska hovet. Den
italienska allmänheten hade glömt, att när det österrikiska huset
fråntagit spanjorerna väldet, hade hela nationen hälsat det som
befriare. Påverkade av de nya politiska strömningarna voro de
italienska kritikerna nog orättvisa att frånkänna Metastasios verk
allt värde. Blott folket och kvinnorna, som satte ömma toner
högre än historiska minnen, förblevo skalden trogna.
Neapolitanska folket tänkte ej på att Metastasio en gång i tiden varit
lärare åt den förhatade drottning Maria Karolina, det sjöng sin
favoritskalds visor under revolutionen riktade mot henne och hennes
minister Acton. Ombkvädet i canzonettan till “Nice“, som Maria
Karolina hört i Wien som oskyldig kärleksvers, brusade längre
fram emot henne som blodig revolutionshymn.
Men XIX seklet återgav åt skalden den plats i litteraturen,
som tillkommer honom, och Carducci förkunnade från katedern
i Bologna, att “eftersom Metastasio i så lång tid förmått bibehålla
sig i nationens hjärta och hågkomst, kan man ej betvivla, att
han är representanten för ett stort område av nationens
fantasivärld“.
1 Varför âtrå livet? ‘Vad fröjd har det att bjuda? Tung är allas vår lott, var
âlder har sitt lidande. Som barn darra vi för en hotfull blick. Uppvuxna äro vi
en lekboll för slumpen och kärleken. Grånade sucka vi under årens börda. Än
plågar oss törsten efter att förvärva, än sargar oss fruktan för att förlora. Evig strid
råder mellan tingen inbördes; för de rättrådiga står den mot avund och
svek-Skuggor, fantomer, drömmar, dårskap äro våra bekymmer, och när man begynner
upptäcka den skamliga villfarelsen, då dör man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
