Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rokokon i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROKOKON I VENEDIG 41
mögenheten eller, om hon ej har så hedersamma avsikter, för att
också roa sig och njuta. Det politiska, litterära och konstnärliga
livet har börjat koncentrera sig i salongerna och har ändrat
karaktär: i politiken kvinnoinflytande och intriger, i litteraturen
spiritualitet med uppoffring av alla andra litterära förtjänster, i
konsten effeminering och fantasteri. I en av Goldonis komedier
säger Pantalone, att med kvinnans hjälp kan man uppnå allt;
den som vill ha något ämbete, någon ynnest måste ha en kvinnlig
förespråkerska. Kvinnokönet firar triumfer; kvinnorna behandla
männen som slavar. Till och med i arkitekturen kan man spåra
kvinnligt inflytande. Få nya palats uppfördes, men de som
byggdes eller ännu voro i de förmögnare familjernas ägo
utsmyckades på ett så i ögonen fallande sätt som mõöjligt, och tak
och väggar dekorerades i anpassning till de höga hårklädslarna
och styvkjortlarna av brokad — förgylld gips i oändlighet,
kartuscher, fantastiska arabesker, skälmska putti.
Den siste store barockarkitekten i Venedig var Baldasarre
Longhena, som vi ha att tacka för den originella, förtjusande
kyrkan S. Maria della Salute. Han begåvade också staden med
palats sådana som Labia, Rezzonico och Pesaro, onekligen
präglade av arkitektoniskt snille. Vad beträffar inredningen av dessa
palats och även av de gamla stormansboningarna i
gotisk-orientalisk stil, överlämnades den åt stuckatörer och tapetserare, som
arbetade under överinseende av husets härskarinna. Framför allt
fingo färgerna ej stöta ögat, de måste vara milda, förtona i
varandra och bilda ett harmoniskt helt. Patriciskan älskade varken
häftiga utbrott av lidelse eller mörk melankoli. Möblerna
vitlackerades och förgylldes, målades i gult eller ljusgrönt med
några bleka blomster eller kinesiska ornament, och även
möbeltygen voro hållna i diskreta färger. Väggarna kläddes med
sidentapeter, renässansens gyllenläder kom småningom ur modet.
I taken fresker infattade i stuckramar, somliga verkligt vackra
såsom i palazzo Morosini i San Stefano, hos Pisanis i San Paolo
eller hos Mocenigos i San Benedetto; ljuskronor av färgat
venetianskt glas, som milt bröt ljuset. Överhuvud vurmade man för
utstuderade färgsammansättningar. Färgerna på halm, pistacie,
aprikos, persika, havsvatten, vissna rosor voro den nya smakens
älsklingsfärger.
Konstnärliga sniderier förhöjde elegansen. Buxbom och
ebenholts fingo i stor utsträckning ersätta bronsen, och Andrea
Brustolones och hans lärjungars dyrbara möbler, med lekande barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
