48 ROM namnkunnigaste konstnärer, och vi skola se hur många fresker i dem som själve Tiepolo utförde. Trädgårdarna, ofta med klippta alléer, voro fulla av mytologiska. statyer, fontäner med najader, konstgjorda vattenfall. De nio muserna och Proserpinas bortrövande hörde till skulptörernas favoritämnen. I villa Manin i Passeriano i Friuli bortför Pluto Proserpina till Hades i en tvåhjulig char dragen av fyra fålar; i villa Barberigo var så gott som hela Olympen samlad i parken. På landet förde man ett friare liv äni Venedig. Ungdomen hade förtjusande roligt, i somliga hus gavs baler för hundra personer och mer. Om det glada livet vid Brenta skrev patriciern Giovanni Sagrado en samling noveller med titeln “Arcadia in Brenta“. Giovanni beklädde höga ämbeten i republiken, och efter broderns, dogen Niccolò Sagrados, frånfälle hade han så när blivit kallad att bekläda denna högsta förtroendepost, trots att han var allmänt avskydd. Då nyheten att Giovanni skulle bli vald till doge spred sig i staden, uppstod en sådan jäsning bland folket, att senaten befarade revolution, och Sagrado avsade sig kandidaturen. “Arcadia in Brenta‘, utgiven första gången 1667, är en novellsamling efter mönstret av Boccaccios Decamerone; tre spirituella ungherrar och tre pigga damer ur den högre societeten tillbringa de sista åtta dagarna av karnevalen i en villa vid Brenta för att komma ifrån stadens larm och få njuta av det lantliga lugnet. Där roa de sig med att musicera, leka sällskapslekar och berätta lustiga historier. Dessa historier äro till större delen efterbildningar av de då för tiden allmänt lästa ‘“Contes aux heures perdues“ av Antoine Le Metel d’Ouéille; men Sagrado lämpade dem så skickligt efter venetianska seder och förhållanden, att man knappast tänker på att de äro översättningar från ett franskt original. En gång lekte man “orakel; en av herrarna kostymerade sig till Apollo, och då någon i sällskapet sporde hurudan kvinna mannen bör taga till hustru, svarade han med delfisk lakonism, att en skön är farlig, en ful en plåga, en rik odräglig, en fattig en tiggerska, en lärd härsklysten, en dum en olycka, en ung dyrbar, en gammal ett black om foten; han förordade därför den mest intetsägande såsom den jämförelsevis drägligaste. Damerna tillsporde så å sin sida Apollo vilken man de helst borde välja. Svaret utföll lika litet smickrande för det manliga könet. En ung är ostadig, en medelålders svartsjuk, en gammal gnatig, en vacker behaglig för andra, en ful motbjudande, en begåvad egenkär, en dum omöjlig att leva