Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rokokon i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROKOKON I VENEDIG 47
Ill.
Tionde juni var en kritisk dag i de venetianska palatsen och
förmögna husen. Att stanna kvar i staden efter Antoni dag var
att bryta mot konvenansen, nästan liktydigt med att erkänna sig
inte tillhöra stora världen. I slutet av juli var det tillåtet att
vända åter till Venedig och stanna där under augusti och
september, men på hösten, vid tiden för vinskörden, reste man åter
ut på landet. Carlo Gozzi klagar, att även borgarna börja vilja
ha sommarnöjen; hittills hade de varit lyckliga, om de fått göra
en utfärd till Lido eller Murano, men nu ävlades de att vara
lika patricierna och skulle ha villa vid Brenta. Villor och palats
tillhöriga förmögna venetianare lågo strödda i Friuli och på
Euganeiska kullarna, men mest drogs man dock till Brentas
stränder, ty där bodde en massa familjer, där roade man sig
som ingen annanstädes, gjorde båtutfärder, förlovade sig eller
fortsatte den flirt som inletts i staden under karnevalen. Av
alla orter vid Brenta åter hade ingen mera lockande klang i de
unga damernas öron än La Mira, ty det var det aristokratiska
sommarstället par excellence. Mellan Venedig och Padua gick
dagligen “il burchiello‘“ en täckt, prydligt inredd färja, som
särskilt männen gärna anlitade för utflykter från landet till Venedig,
ty där träffade man vänner, med vilka man kunde språka om
affärer, och hade tillfälle att göra bekantskap med vackra
kurtisaner; dessa foro ofta med burchiellon utan annat motiv eller
ärende än att se sig om efter äventyr. Färden var rätt lång;
från Venedig till Padua räknades tjugufem sjömil, men man
kunde stiga av på åtskilliga ställen under vägen. President de
Brosses kallade burchiellon en ättling av Bucentoron, så liknade
den dogens berömda farkost, med den skillnaden att burchiellon
var liten och smäcker. De förmögna familjerna hade dock egna
båtar, vanligen inredda med stor prakt.
Redan på 1600-talet hade en mängd ståtliga villor och palats
uppförts på fastlandet. Contarinis hade villa med trädgård
Piazzolla, Albrizzis i Terragio, Pisanis ett väldigt palats i Stra,
Barberigis i Valsanzibio på Euganeiska kullarna, men det vore
omöjligt att räkna upp alla dessa storartade sommarresidens, av
vilka en stor del ännu finnas kvar. De utsmyckades av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
