Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rokokon i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROKOKON I VENEDIG 57
triciskornas varma hud alstrade hans pulver hela härskaror av
otäcka småkryp. Detta avhöll ingalunda damerna från att
begagna det högmoderna pudret; men när spevisor började
cirkulera i staden, blandade den faderliga styrelsen sig i saken och
upphävde Pietro Capranicas privilegium av omsorg om
venetianskornas hälsa och renlighet. Capranicas son införde då ett puder
av ris, som skulle uppfylla alla hygienens fordringar; tyvärr visade
sig fabrikantens löften bedrägliga, och så länge de pudrade
perukerna existerade, nödgades man strida med den i dem huserande
ohyran. Gasparo Gozzi skickade 1772 en peruk i present till
sin väninna Caterina Tron och uttalade därvid den
förhoppningen, att “quei benedetti pidocchi“ ej skulle fördärva den utan
att den skulle räcka hela vintern. En rimsmidare kallade de
efterhängsna insekterna en här, som modedamen måste
underhålla på egen bekostnad, och så talrika voro dessa soldater, sade
han, att många måste söka sin lycka på andra håll än hos
ägarinnan och förvandlade sig till vandrande riddare.
Först franska revolutionen, som avskaffade perukerna,
utrotade också myriaderna av småkryp, vilkas blotta namn numera
väcker vår vämjelse.
Perukerna av skiftande slag gåvo en framskjuten ställning åt
frisörerna; de titulerades “illustrissimi‘“ och ‘“messieurs“. Särskilt
berömd var i Venedig fransmannen Legros, som lät sina kvinnliga
kunder välja mellan fyrtiotvå olika kamningssätt. Han grundade
en frisörskola, som hade beskyddare t. o. m. i himlen, helgonen
Kosma och Damianus, och räknade 852 lärjungar blott och bart i
Venedig. Omkring 1750 öppnade en annan fransman, monsieur
Golimbert, frisersalong i Prokuratorpalatset och kom i sådan gunst
hos damerna, att han fick vedernamnet sultanen.
Överhuvud började fransmännen diktera modet. Blott ett,
äktitalienskt fruntimmersplagg lyckades de ej utrota, och det var
huvudduken av tunnaste siden kallad ‘“zendado“. Zendadon
infördes i Venedig i början av XVIII seklet, och som den ansågs
besitta “en nästan magisk förmåga att försköna de fula och göra
de vackra än vackrare“, blev den ett favoritplagg särskilt bland
borgarkvinnorna. En av Goldonis lustspelsfigurer, Lelio i “La
serya amorosa“, klagar: “Fördömda zendado! Numera vet man
inte vem som är ful och vem som är vacker. De sköna
beslöja sig av blygsamhet, de fula av blygsel och de gamla av
förtvivlan.“
Zendadon liksom alla andra nyheter fick bestå en hård strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
