58 ROM med “provveditori alle pompe“, ja med själva senaten. Myndigheterna förevitade slöjan, att den upphävde ståndsskillnaden, att under zendadon en “nobil donna“ ej kunde skiljas från en bondkvinna eller en tjänstflicka och, vad värst var, ej från en gatslinka. Ett sådant plagg passade ej oligarkiens aristokratiska grundsatser. Som vanligt segrade dock kvinnan genom sin envishet; Signorian måste ge vika, och zendadon har bibehållit sig intill denna dag. Det sorgligaste nederlaget led icke blott venetianska regeringen utan även sunda förnuftet i striden med de från Frankrike härstammande styvkjortlarna, de s. k. ‘“guardinfante‘“, som modedamerna länge envisades att bära. Till och med cicisbeerna revolterade mot detta mod, som tvang dem att på gatan piruettera kring sina sköna som om de dansat menuett. På Guardis tavlor se vi dessa utpyntade, färggranna ballonger, vilkas omfång helt fyllde de smala venetianska gatorna. Goldoni kallade dem jordglober, ‘un mappamondo“. För övrigt växlade moden otroligt i senare hälften av XVIII seklet; engelska, tyska och t. o. m. turkiska voro ömsevis i bruk. Sekelslutets elegantaste världsdam, Cecilia Tron, blev kallad “la moda universale“, emedan hon rättade sig efter alla möjliga olika nationers mod. Som kvinnorna för zendadon måste männen kämpa för manteln. En av republikens förordningar föreskrev, att medlemmarna av patriciatet ej fingo uppträda på gatan utan toga. Togan var emellertid ett obekvämt och därtill alltför pompôöst plagg, och i början av XVIII seklet började därför den aristokratiska ungdomen bära den korta spanska kappan kallad “tabarro“. Från dogepalatset haglade det förordningar mot detta ‘“intolerabile abuso‘, och då ingen brydde sig om att hörsamma de store män, som där hade sitt säte, utfärdade inquisitori di stato en drakonisk befallning till portvakter i kasinon, barberare och köpmän att “vid dödsstraff“ icke insläppa patricier i kappor i sina lokaler. Ingen blev hängd för överträdelse av förbudet, men att ett hot om dödsstraff blott framlockade ett småleende på allmänhetens läppar bevisar, hur maktlös venetianska regeringen var bliven. Tabarron kom i allmänt bruk, ty den skyddade för blåst och regn, och paraplyer infördes ej i Venedig förrän 1739. Till råga på skandalen hittade en skräddare på att göra en kappmodell i fyra färger, vilket slog så an på ungdomen, att en mängd dylika