Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rokokon i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 ROM
lokala högtiderna, såsom en ny själasörjares installation eller de
nyvalda prokuratorernas tillträde till ämbetet. Dessutom firade
varje skrå sitt skyddshelgons dag genom att festa på osteriorna
och spela kort hela dagen och långt in på natten. Den myndighet,
som hade att tillämpa de stränga lagbestämmelserna mot
hasardspel, hette “Esecutori contra la bestemmia“ och hade sitt säte i
dogepalatset. Spelarna funno emellertid ett särskilt nöje i att slå
sig ned alldeles i närheten av dessa moralens väktare, och folk
av de lägre klasserna sågs ofta sitta och spela kort på palatsets
trappa och i rådhusets portiker. Ibland uppenbarade sig en sbirro
på Markustorget, och då stoppade spelarna kortleken i fickan
eller blott vände honom ryggen. Sbirron själv försökte gärna
sin lycka i dobbel, eller också lät han muta sig att ingenting se.
Det bildades sällskap av spelare, som hyrde rum av
kafévärdar eller handelsmän för att få vara för sig själva. Hos en
kirurg med ett klingande namn, Francesco Tiepolo, hade tjugofyra
stycken spelare sin mötesplats: några köpmän, två läkare, några
utlänningar och fyra munkar, som för ati inte komma på kant
med religionen och kyrkan läto läsa fyra mässor i månaden för
sina syndiga själar i S. Trinità. Några spelsällskap räknade även
kvinnor bland sina medlemmar, och i spelhålorna i Gamla och
Nya Prokuratorpalatsen kunde man träffa senatorer, en Contarini,
en Gradenigo, en Memi, vilket ej ansågs på minsta vis anstōötligt.
Dignitären lät raka sig, och sedan försvann han in i sidokammarn,
där han vid det gröna bordet träffade samman med judar, präster,
munkar och lätta damer. Spelpassionen sopade bort alla sociala
och religiösa skrankor.
En bland de mest beryktade “bische“ hölls av “nobil donna“
Lucrezia Nani, som skickade ut agenter till Markustorget,
hamnen och kyrkorna att inbjuda utlänningar “alla sua conversazione“,
där de utplundrades medelst märkta kort. Fick en sådan agent
syn på en välklädd främling, började han med att titulera honom
Eccellenza och fäste hans uppmärksamhet på den härliga
Markuskyrkan, visade honom de underbara mosaikerna och förde honom
till dogepalatset, allt av oegennyttig välvilja och av kärlek till
konsten och sin stads stora traditioner, och sedan han sålunda
preparerat sitt olyckliga offer, frågade han, om främlingen inte
också skulle vilja se ett kasino, där stadens högsta societet
plägade samlas. Den förtjuste resenären lät sig föras till biscan och
var alldeles intagen av venetianarnas älskvärdhet, ända tills han
efter några timmar återkom ut på Markustorget med tomma fickor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
