Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rokokon i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROKOKON I VENEDIG 59
plagg tvärt blevo synliga. Vanligen brukades dock blå eller vita
kappor utstofferade med guldgaloner.
Genom att förhålla sig alltför konservativ, spjärna emot
tidsandan och ej tolerera växlingar i modet skadade republiken sina
egna intressen, ty kvinnorna, som ej ville ådraga sig
utlänningarnas löje, togö för vana att införskriva tyger och toalettartiklar
från utlandet, varigenom den inhemska industrien råkade i förfall.
VI.
I XVIII århundradet spelade alla människor kort: gondoliären,
tvätterskan, hantverkaren, munken, republikens prokurator,
patriciskan ända upp till dogaressan. Man spelade bassetta, öòmbre,
macao, calabrache, panfilo, tarok och ett tiotal, kanske ett tjugotal
andra spel med nu förgätna namn. Men favoritspelet var dock
farao, som idkades icke blott i de oräkneliga spelhålorna utan
även i de förnäma venetianskornas salonger. Farao hade
italienarna lärt sig av fransmännen. Då madamigella de Valois,
trolovad med hertigen av Modena, var på väg till sin blivande
gemål, anordnade hon ett faraoparti i varje nattkvarter, och icke
sällan överraskade henne solen vid spelbordet. Den unga bruden
var då aderton år. Längre fram fanns det ej en societetsdam i
Venedig, som ej var van att hålla bank i farao.
En viktig roll inom hasarden spelade perukmakaren. Nästan
varje Figaro hade invid sin bottega en liten hemlig kammare,
dit han oförmärkt släppte in pålitliga kunder, som ville spela.
Polisen visste om det, men sbirrerna lämnade dessa spelhålor i
fred, så framt ej någon angivelse eller ett slagsmål mellan
spelarna — något mycket vanligt — tvang dem att inskrida. De
flesta “Bische“, så kallades spelhålorna, voro belägna i gamla
Prokuratorpalatset och överhuvud i trakten av S. Marco. Invid
Palazzo Ducale fanns ett spel- och otuktsnäste kallat Biscaccia
Baroni. Lokalerna i Gamla Prokuratorpalatset. voro bland de
mest besökta, enär de hade två utgångar: åt Markustorget och
åt bakgatorna, så att om polisen försökte gripa spelarna på bar
gärning, kunde de i hast undkomma bakvägen. För övrigt
spelades det hasard i så gott som varje kafé och osteria, på
krogarna, där det såldes malvasir, och t. o. m. i notariernas kanslier,
och sön- och helgdagar voro alla “bische“ överfulla. Och
helgdagar hade venetianarna ej mindre än sjuttio stycken, utom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
