Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rokokon i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROKOKON I VENEDIG , 6l
Spelarnas främsta tillhåll var emellertid den stora offentliga
“Ridotton“ i San Moisè, calle Vallaressa. Redan 1638 hade ett
aristokratiskt bolag med Marco Dandolo i spetsen fått regeringens
koncession på denna Ridotto. Det hette, att De tios råd genom
att överlämna ett förstklassigt spelhus i patriciernas händer
minskade de små “redutternas“ fördärvliga inflytande; i grund och
botten gick manövern ut på att även de härskande oligarkerna
skulle få vinst av den allmänna spelpassionen. Dandolos Ridotto
blev längre fram, 1768, restaurerad och så magnifikt inredd, att
den kom att höra till stadens sevärdheter. Man trädde först in
i en stor sal med gyllenläderstapeter, en konversationssalong för
damer och herrar. Till höger och vänster voro byfféer, där det
serverades choklad, kaffe, te, vin, ja även mer substantiella saker
såsom skinka, ost och olika slags salami. Där regerade i många
år den beryktade Liberale, en bland vivörerna välbekant
procentare, som lånade ut pengar mot panter, då spelarna behövde
kontanter. I byfféerna gick det muntert och högröstat till, men
i den egentliga spelsalen däremot, i “Camera lunga“, härskade
fullständig tystnad; till undvikande av tvister och gräl var där
förbjudet att tala. Man hörde blott guldets rassel. Anblicken
var kuriös: en lång rad av små bord, och vid vart och ett
presiderade en patricier, en s. k. “tavoliere“, i purpurtoga och stor
peruk och höll bank i farao, bassetta, biribisso eller panfilo. Om
kvällarna ökades den högtidliga stämningen av två höga ljus,
som brunno framför var och en av bankörerna. Under spelet
iakttogo dessa patricier ett orubbligt lugn och bibehöllo samma
kalla min vare sig de inhöstade en jättevinst eller fingo banken
sprängd. Av de spelande voro de flesta maskerade, och den
svarta masken dolde deras själsrörelser; damer av patriciatet stod
det dock fritt att besöka Ridotton utan mask. Utlänningarna
styrde vanligen förr stegen till Ridotton än till Markuskyrkan.
Ingen europeisk regent som besökte Venedig underlät att gå dit.
Ar 1709 spelade konung Fredrik av Danmark farao där, iförd
mask, och sprängde banken, men just då patriciern skulle lämna
honom hans vinst, låtsades konungen snava och välte omkull
bordet, och under förvirringen som uppstod smög han sig ut.
Det fick ej spelas med lägre mynt än dukater och sekiner,
men trots dessa höga insatser växte antalet spelare så, att man
varje år måste öka antalet bord och tavolieri. 1767 voro där
fyra bord för bassetta och åttio för farao.
Under årens lopp ruinerade sig en sådan mängd venetianska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
