Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rokokon i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 ROM
familjer i Ridotton, att Stora rådet såg sig nödsakat att påbjuda
spelhusets stängning. Detta beslut, dagtecknat 2 november 1774,
hälsades av allmänheten med jubel; de medlemmar av rådet,
som först framställt förslaget, blevo under leverop burna ur salen
på sköldar, och det slogs en medalj till minne av det riksviktiga
beslutet. Men i spelarnas värld blev det sorg och veklagan. En
utländska, som vid denna tid vistades i Venedig, m:me Sarah
Goudar, berättar, att hela staden försjönk i hypokondri. Judarna,
som lånade pengar åt spelarna mot hög procent, blevo gula som
citroner i ansiktet, fabrikanterna av masker sågo sig hotade av
svältdöden, och åtskilliga patricier, som voro vana att blanda
kort tio timmar om dagen, visste ej vad de skulle göra med
sina händer. Sorgsen i hågen blev också spanske ambassadören,
som haft för vana att sitta i Ridotton till klockan två på natten,
då ett par väntande betjänter med mask för ansiktet ledsagade
honom hem. Den spanske granden led av podager, och innan
han hade kommit utför trappan, hade han hunnit få så många
knuffar i trängseln av maskerade, att han jämrade sig högt och
svor, att han aldrig mer skulle sätta sin fot i Ridotton. Nästa
dag var han icke dess mindre åter där:
Dove l’oro se gettava
Ell’ onor se negoziava
Più a bon prezzo della tara.
Ridottons stängning gjorde ingalunda slut på spelandet i
Venedig, tvärtom, ju mer det gick utför med republiken, dess
mera tilltog spelpassionen. Kaféer, kasinon, frisörsalonger kunde
ej rymma sina gäster. Det påstods, att Niccoletto Corner på en
natt förlorat tio tusen sekiner till Mocenigo. I Martinis spelhus,
som besöktes av soldater, präster och utlänningar, användes
dagligen hundrafemtio kortlekar; också kunde il padrone tidigt draga
sig tillbaka till privatlivets lugn.
Ofta nästlade sig äventyrare in i patricierkretsarna och
bedrevo falskspel. En dylik händelse inträffade 1757 hos
prokuratessan Elisabetta Cornaro, änka efter Foscarini. Damer i Milano
hade anbefallt hos henne en viss de Beaujeu, en fransk
adelsman, som emellertid var falskspelare till yrket. Han klädde sig
elegant och uppträdde i allo som en man av värld. En afton
förlorade nobile donna Zorzi Erizzo, gemål till venetianske
ambassadören i Paris, 1,500 sekiner till honom. Hon kunde ej be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
