Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rokokon i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROKOKON I! VENEDIG 65
och inom kort fanns det ingen gata från San Marco till
Ognissanti, från San Paolo till San Moisè, från Santa Lucia till San
Giobbe och Madonna del Orto, där icke någon dam ur societeten
höll “conversazioni“. Inom några år räknade staden över hundra
kasinon. Ett slags officiell sanktion åt “konversationerna“ gav
dogen Francesco Loredan, som öppnade ett eget kasino i Gamla
Prokuratorpalatset. Han hyrde där en stor våning, inredde några
salar med utomordentlig lyx — sidentapeter, stora speglar,
kristallkronor — och höll mottagningar icke blott för venetianare utan
även för utlänningar. Fyra betjänter buro oavbrutet omkring
konfekt, choklad och isvatten. Utan choklad kunde intet samkväm
gà för sig, och många kavaljerer gingo från en conversazione till
en annan och inbesparade på det sättet sitt kosthåll för hela
vintern. Vid vilken tid på dagen man än infann sig i en modedams
kasino, alltid bjöds man på en kopp choklad. Också-sjunger
kören i första akten av Goldonis melodram “La conversazione“:
Viva pur la cioccolata
E colui che l’ha inventata.
Choklad, pratsjuka, dans och faraospel får man tillskriva, att
det under republikens sista år lär ha funnits några tusen
“conversazioni“ i Venedig.
Det uppstod en särskild klass av människor, som levde på
att bära omkring skvaller och säga elakheter. Till dem hörde
abate Tribolato, en i Venedig bosatt toskanare, som umgicks i
de högsta kretsar. Han skaffade sig sitt levebröd och sin
framgång i världen genom att angripa andras heder, vilket han gjorde
på ett lika giftigt som kvickt sätt. Hans beröm var förklätt
tadel. Också hotade cavaliere Giovanni Bonfadini att slå ihjåi
abaten, om han talade gott om honom. Ett sällskap herrar,
som gingo under namnet “buoni vivanti“, gåvo honom ett
månatligt underhåll, på villkor att han skulle säga elakheter om
personer, som de pekade ut för honom. Några gånger blev han
genompryglad på bakgator, men detta stävjade honom ingalunda.
Markis Pepoli gav honom middagar och tio sekiner i månaden,
skrev också en dikt om honom, “La Triboleide“, och beredde
sig att ge ut detta komiska epos. Tribolato blev förskräckt, han
ville inte bli offentligt förlöjligad, vilket kunde komma att göra
slut på hans karriär. Till sist träffade Pepoli en
överenskommelse med honom, han tryckte poemet, men utfäste sig i
ersätt-Rokokomänniskorna. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
