Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rokokon i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 ROM
ning att betala honom en livränta på tjugo sekiner i månaden
och ge honom inkomsten av “Triboleides“ försäljning.
Tribolato var en favorit i alla kaféer och spelhus och
spelade bort allt vad hans elaka tunga inbragte honom. Han blev
en så populär figur, att han fick en mängd efterföljare, och man
kan säga att han grundade skola i Venedig.
Varje venetianare, som ville räknas till den högre societeten,
måste äga ett kasino i närheten av San Marco. Patricierpalatsen
lågo ofta i utkanten av staden, att bege sig hem nattetid särskilt
om vintern var obekvämt och ibland även farligt; alla som kunde
hyrde sig därför en våning vid “torget“ för att där kunna
övernatta, taga emot vänner och festa på ungkarlsmanér. Under
karnevalen voro nästan alla hus kring San Marco fulla av kasinon,
och en företagsam venetianska, Paolina Marchi, hyrde elva hus,
som hon inredde till kasinon. Hon var också känd under
namnet Paolina “dei Casini“. Flertalet utländska ambassadörer hade
också kasinon, och polisen vakade så strängt över vad som där
förehades, att den en gång anmälde för regeringen, att en känd
dam av lätta seder, Checca Scaletera, ofta besökte ambassadören
Ercolanis kasino. Signorian brydde sig naturligtvis ej om
ambassadörens moral, men den fruktade, att det främmande
sändebudet skulle kunna få viktiga politiska upplysningar av Chceca,
som hade förbindelser med åtskilliga inflytelserika
personligheter.
En del kasinon voro inredda med utomordentlig lyx; golven
voro täckta av österländska mattor, på väggarna hängde tavlor
av de främsta mästare men ofta med skabrösa motiv, och i
badrummeēen sågos teckningar, som ett nutida öga skulle vända
sig bort ifrån. På borden lågo franska litteraturalster, värre än
Masuccios noveller, samt venetianska poem av patriciern Giorgio
Baffo, alla Venusdyrkares älskling. Ibland ägde sådana orgier
rum även i de mest patriciska kasinon, att inga tjänare släpptes
in och supén stacks till gästerna genom ett litet fönster i
förstugan, enkom upptaget för det ändamålet. Nyfikna betjänter
kikade dock genom dörrspringorna, och dagen därpå visste
hela staden på vad sätt sällskapet i Alvise Contarinis kasino,
bestående av ett tjugotal damer med gemåler “och ännu andra
kvinnor“, hade tillbringat natten. Dessa den nyfikna betjäningens
skildringar kunna jämföras blott med scener i Pietro Aretinos
“Ragionamenti.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
