ROKOKON I VENEDIG 73 estrad till en teaterscen. Det var gammal sed i Italien, att charlatanen förde med sig ett litet komediantsällskap, som efter slutade tandutdragningar gav komniiska föreställningar. Charlatanen tog av sig den majestätiska trollkarlsmanteln och kostymerade sig till Pantalone. Men ibland infunno sig icke mindre än två dylika charlatansällskap till karnevalen, och då uppstod en förbittrad tävlan. En karneval slog sig sålunda en ung bolognesare, Giovanni Bissoni, ned med sin trupp tätt intill Girolamo, en allmänt känd charlatan, som sålde allehanda slags läkemedel. Publiken vände sig till sin gamle bekante Girolamo, och Bissoni gjorde till en början dåliga affärer. Men han visste råd; han började berätta för dem som samlade sig kring hans estrad, att han var son till Girolamo och frånstulit denne alla hans recept och hemligheter. Girolamo hade nämligen varit en hård och grym fader och för en obetydlig anledning kört honom ur huset. Publiken blev rörd och började sympatisera med den unge bolognesaren, som begagnande sig härav sprang ned från sin estrad och bort till rivalen, kastade sig på knä för honom och började bönfalla sin förmente fader att åter taga honom till nåder. Girolamo, som inte visste vad detta skulle betyda, körde bort skälmen och bedyrade, att han inte hade någon son och icke ens var gift. Publiken trodde inte dessa försäkringar och blev uppbragt mot den hårdhjärtade fadern, och för att visa bolognesaren sin sympati köpte den hela hans förråd av medicin. Med pungen full av sekiner gav sig Bissoni hals över huvud av från Venedig. Charlatanerna hade en särskild förkärlek för tandläkaryrket. Under karnevalen och på marknaderna uppträdde de i oräkneligt antal. En viss Giovanni Trinsi färdades som en prins, med flere vagnar och talrik betjäning. Han annonserade, att han drog ut tänder smärtfritt, vilket förskaffade honom en massa klienter. 1753 hade han dock inte tur i Venedig; han förälskade sig i en donna, som efterspanades av polisen för någon förbrytelse, och som han ej ville se den tillbedda arresterad, avvek han i hemlighet i hennes sällskap, lämnande betjäning och vagnar kvar i Mestre. Han överglänstes dock av en annan kollega, som några år senare besökte Venedig och på Giudecca hòôöll tolv hästar och flera kuskar. Även denne öppnade affär på Markustorget och annonserade, att han tillhandahöll en balsam, som förlängde livet, samt andra medel ofelbara mot även de svåraste sjukdomar. Folk trängdes kring hans estrad, och pengar flöto in i massa. Hälsovårdsnämnden tyckte emellertid ej om dessa