Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rokokon i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 ROM
kurer, helst Cosmopolita — så hette charlatanen — tog emot
patienter även i sin bostad. Han lämnade därför Venedig, efter
att ha botat dominikanen Don Antonio Sardelli för en sjukdom,
som de venetianska läkarna ansett obotlig. Kuren blev omtalad
som ett fullkomligt under, men den stackars dominikanen fick
ej länge fröjda sig åt sin återvunna hälsa, ty han dog fjorton
dagar efter det Cosmopolita försvunnit från Venedig.
Karnevalen utgjorde ett slags moratorium för allt vad skick
och anständighet hette. Under masken var allt tillåtet med
undantag av våldsbragder och mord. Hela dagen och halva natten i
ända vimlade Markustorget av folk. I detta vimmel av stojande
och skränande masker voro Harlekin och hans Colombina det
enda mōönstergilla äkta paret. Harlekin uppträdde som öm fader
och gick och bar på sin yngsta telning, en i lindor svept pudel,
som, förråddes blott av den framstickande svanstippen.
Colombina matade då och då den lille med mjölk ur en flaska. En
annan öm moder, också med en hund, men sorgklädd sprang
förtvivlad omkring och frågade, om ingen hade sett till den och
den mannen, hennes otrogne älskare, som hade rymt från henne
och barn.
Man såg alla möjliga utklädda typer: bönder från Terra
Ferma, kvinnor från Giudecca i sin säregna dräkt, sior Tonin
Bonagrazia, en adelsman från Torcello med familj, dryg och
knappt vånnande att se på folkhopen, lantfolk från Brenta och
bergamasker, som väckte allmänt skratt genom sin dialekt,
karikatyrer av turkar, engelsmän, tyskar, fransmän och framför allt
spanjorer. Alla dessa utklädda tävlade att så karakteristiskt som
möjligt framställa den typ de skulle återge. Muranesarna
ensamma tålde ej att förlöjligas, och ingen vågade härma dem av
fruktan att få ett stilettstyng i ryggen. Däremot saknades det
aldrig neapolitanare med Pulcinella; de lämpade sig också
förträffligt för karnevalsskämt, pratmakare och storljugare som de voro.
Ibland uppenbarade sig högintressanta grupper; en gång sågs
satan med de sju dödssynderna, representerade av en girigbuk,
en lantman, en kurtisan, en advokat, en läkare, en soldat och
en apotekare. Största förtjusningen bland publiken väckte
“kattmusiken“, en skara män och kvinnor, som buro kattungar i
korgar eller bylten eller också hade utstyrt kattor till turkar,
spanjorer och vilda djur. Man drog de stackars missarna i svansen,
1 Så. kallades Venedigs på fastlandet belägna besittningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
