74 ROM kurer, helst Cosmopolita — så hette charlatanen — tog emot patienter även i sin bostad. Han lämnade därför Venedig, efter att ha botat dominikanen Don Antonio Sardelli för en sjukdom, som de venetianska läkarna ansett obotlig. Kuren blev omtalad som ett fullkomligt under, men den stackars dominikanen fick ej länge fröjda sig åt sin återvunna hälsa, ty han dog fjorton dagar efter det Cosmopolita försvunnit från Venedig. Karnevalen utgjorde ett slags moratorium för allt vad skick och anständighet hette. Under masken var allt tillåtet med undantag av våldsbragder och mord. Hela dagen och halva natten i ända vimlade Markustorget av folk. I detta vimmel av stojande och skränande masker voro Harlekin och hans Colombina det enda mōönstergilla äkta paret. Harlekin uppträdde som öm fader och gick och bar på sin yngsta telning, en i lindor svept pudel, som, förråddes blott av den framstickande svanstippen. Colombina matade då och då den lille med mjölk ur en flaska. En annan öm moder, också med en hund, men sorgklädd sprang förtvivlad omkring och frågade, om ingen hade sett till den och den mannen, hennes otrogne älskare, som hade rymt från henne och barn. Man såg alla möjliga utklädda typer: bönder från Terra Ferma, kvinnor från Giudecca i sin säregna dräkt, sior Tonin Bonagrazia, en adelsman från Torcello med familj, dryg och knappt vånnande att se på folkhopen, lantfolk från Brenta och bergamasker, som väckte allmänt skratt genom sin dialekt, karikatyrer av turkar, engelsmän, tyskar, fransmän och framför allt spanjorer. Alla dessa utklädda tävlade att så karakteristiskt som möjligt framställa den typ de skulle återge. Muranesarna ensamma tålde ej att förlöjligas, och ingen vågade härma dem av fruktan att få ett stilettstyng i ryggen. Däremot saknades det aldrig neapolitanare med Pulcinella; de lämpade sig också förträffligt för karnevalsskämt, pratmakare och storljugare som de voro. Ibland uppenbarade sig högintressanta grupper; en gång sågs satan med de sju dödssynderna, representerade av en girigbuk, en lantman, en kurtisan, en advokat, en läkare, en soldat och en apotekare. Största förtjusningen bland publiken väckte “kattmusiken“, en skara män och kvinnor, som buro kattungar i korgar eller bylten eller också hade utstyrt kattor till turkar, spanjorer och vilda djur. Man drog de stackars missarna i svansen, 1 Så. kallades Venedigs på fastlandet belägna besittningar.